Pappafågeln
Jag hör pappan som säger åt Lilla att gå ut från toaletten för att han vill vara ifred. Lilla kommer ut i vardagsrummet och skrattar...
Jag: Vad skrattar du åt?
Lilla: Åt pappa (fortsätter skratta) Han skrek som en fågel!
Jag: Jaha, vad skrek han då?
Lilla: Det vet jag inte..haha han lät som en fågel!
Skrikande fåglar på toaletten inger alltså ingen vidare respekt...
Kan man inte få behålla någon värdighet?!
Sotarmurre skulle komma hit idag. Det visste jag, så spisen och fläkten var helt fria från störande objekt. Alla vet ju att vad sotarmurren gör är att klättra upp i skorstenen och hissa taggiga bollar i kedjor upp och ner. Har man ingen skorsten gör de väl samma sak med köksfläkten, eller?
Hur som have så är jag hemma och sjuk idag. Sjuk och ful för att vara exakt. Eftersom jag visste att muren kunde gå in med nyckel så tänkte jag helt enkelt gå och lägga mig och inte låtsas vara hemma. Det gjorde jag tack och lov inte! För vet ni vad!!?? Sotarmurren klättrar inte omkring i köksfläkten! De (för det är två unga raska sotarmurrar som går på hembesök)går rum i HELA huset (varför då???). Kanske går de runt och tittar på gamla trosor (skämstrosor som är sköna men borde ha förpassats till soporna), stök och andra privata attiraljer som ligger utspridda i ett hus som behöver städas....
Jag känner mig inte en dag äldre än vad jag är
Tycker att jag titt som tätt hör människor utbrista att de inte känner sig en dag äldre än 20, trots att det var tio, tjugo, trettio år sedan. Jag förstår inte hur det går till. Har de inte lärt sig något alls på tjugo år?
Vi är väl den ålder vi samlat ihop till i erfarenheter? Jag kan ju inte känna mig som " inte en dag över tjugo" när jag hunnit, utbilda mig i flera år, gått i och ur flera förhållanden, fått barn och följer deras utveckling, lärt känna nya fina och intressanta vänner, vuxit isär i andra relationer, köpt stödstrumpor och cykelhjälm, fått jobb, bytt jobb, fått nya erfarenheter från situationer som jag tidigare inte hade kommit i närheten av, hunnit med både kulturbyten och blöjbyten och flyttar och resor, sjukdomar och dödsfall, sjukdomar och friskförklaringar, livsstilsbyte, föräldramöte, husdjur och skadedjur, monster under sängen och riktiga monster därute i verkligheten.
Ska jag då ta på mig ungdomliga kläder och säga att jag känner mig så himla ung? Som inte en dag efter 20. Helt obegripligt! hur skulle det gå till? Att gå förbi allt fantastiskt, spännande, skrämmande, underbart som hänt, utan att något gjort intryck, varför skulle jag vilja det? För har man inte lärt sig något sedan man var tjugo så kan man säkert känna sig som då, men att lite skryta med det blir ganska pinsamt.
Utveckling ärväl det som gör resan intressant? Att man aldrig fastnar, stagnerar. Jag känner mig alltså inte som tjugo och hade jag gjort det kanske jag inte hade haft vett att hålla inne med det, så då hade jag väl berättat det.Jag känner mig int
Det är nåt med näsan!!!
Stora kom efter ett par minuter hemspringande från sin kompis. Jag undrade om hon inte var hemma, men det var hon. Stora var rädd för att de lyssnade på en sån hemsk låt. När jag undrade varför den var så hemsk säger stora att det är för att han som sjunger ser så läskig ut " det är nåt konstigt med näsan" Jag undrade vad låten hette och då berättade Stora att den läskiga gubben som sjunger heter Michael Jackson!! Jag kan inte annat än hålla med honom. Har aldrig varit något fan av varken hans musik, dansstil eller plastikoperationer och hade jag mött honom en mörk natt hade jag nog trott att han var ett spöke. Nu skulle han ju vara ett spöke i vilket fall som helst, men jag menar om han skulle ha varit ute på kvällspromenad i Norrlandsskogarna en mörk natt. Vid närmare eftertanke hade det nog varit troligare att möta Michael Jackson i elljusspåret en mörk oktoberkväll, än att möta mig på samma ställe.
Men sätt dig på en handduk äckliga snuskfia!!!!
Jag har inget emot att man sätter sig ner för att ta på sig trosorna eller nåt, men att man sitter och fläker ut hela snippan över bänken( ett knä åt öster, det andra åt väster), och liksom klafsar ner sig på bänken i femton minuter är inte ok!!! Särskilt inte när man sitter där jag vill ställa min väska, sitt och rapar rakt ut och flänger hit och dit med brösten. Klä på dig människa! Och snippa inte på bänken!!!!
Vem tvättar rumpan med kärringtvål?
Gnäller på Stora för att han dröjer så hemsk i duschen. Tjatar om att han ska tvåla in sig nån gång och duscha klart. Stora säger att det inte finns någon tvål och jag pekar lite triumferande mot en pumptvål på badkarskanten. Den vill Stora inte använda och säger att den inte luktar gott. Jag kontrar med att det inte är något fel alls på den tvålen, så liksom ta den nu och sluta tjafsa. Då kommer det som gör att jag får lägga mig platt på mage för att fiska fram en dammig tvål som ligger under badkaret...
"men mamma, du har ju sagt att den här tvålen luktar kärring!!"
Och det kan väl hända att jag sagt det. Men det var ju till oäkta hälften för att han aldrig mer skulle köpa den..
Stop, don't say that it's impossible...
Jag har barn under fem år. Detta innebär att vi till och från förskolan lyssnar på Popular, av Eric Saade förstås, denna Moraträsks utklassare. Volymen ska vara hög och även om jag skulle kunna tänka mig många, många musikstycken som jag hellre skulle lyssna på så finner jag mig medsjungandes ändå. Tror att det är någon föräldrapsykos jag går in i.
Hursomhaver, jag kör, hög volym, barnen i baksätet, mörka rutor i baksätet, ingen ser barnen, jag sjunger med för allt vad jag är värd tillsammans med barnen. Inne i bilen känns detta helt naturligt. Man sjunger väl med sina barn!!??! En dag hörde jag volymen utifrån och inser vad alla andra ser och HÖR, för musiken hörs klart ut ur bilen och JAG syns....
...Ensam kvinna, 30+, kör bil varje dag från jobbet, sjunger för full hals med i Popular som spelas på högsta volym. Måste vara hennes favoritlåt och artistdrömmarna som gick i kras...
Nakenchock
Jag har inte varit riktigt nöjd med mina nya simbikinibyxor. Jag köpte ett par som skulle kunna betecknas som "rejäla", men de har väl suttit sisådär i vattnet. Hade inte ägnat dem någon närmare tanke egentligen, inte förrän sanningen kom på besök.
Bikinisimbyxorna är liksom dubbelfodrade på framsidan. Detta gör att yttertyget liksom fladdrar när man sparkar ifrån mot kanten och (ibland annars också). Så trodde jag.
Verkligheten är att när jag sparkar ifrån mot kanten så fylls hela "frambyxan" med vatten!!!!!! Detta innebär att jag visat snipphåren för alla som simmar med simglasögon. Det känns lite sisådär.
För att återupprätta lite värdighet ska jag idag köpa ett par cykelbyxliknande simunderbyxor i en storlek mindre än vad som är snyggt. Från och med nu är det slut på blottandet. Efter att ha sett en annan person simma i lite sladdrig bikini är jag rädd att jag kan ha visat ytterligare snippa i bassängen. Jag väljer av självbevarelsedrift att inte tänka mer på saken. Jag köper nytt bara.
Kanske nåt sånthär?

Bild framgooglad och hittat på fokis sida
Lördagsshopping
Har gjort något som jag gör ytterst sällan och oftast brukar få ångra bittert. Jag har haft med mig ett av mina barn till stan. Den här gången gick det över all förväntan. Vi hade bara en liten sammandrabbning inne på Åhlens där Lilla försökte shoppa på egen hand.
Jag väser diskret i örat på Lilla: Sluta med det där annars kommer vakterna och kör ut oss härifrån.
Lilla gormar högt tillbaka: Sluta själv med dedär mamma, annars kommer polisen och tar dig!!
Vi lyckades i alla fall komma hem med ett reafynd på vinterskor till mig(ord. pris 1000kr, nu 100kr), samt en ny mössa till Lilla.
Lilla förstår världen
Lyssnar på ett samtal mellan stora och lilla. Lilla går upp för att se vad stora gör på sitt rum.
Stora: Men gååå härifrån, kan jag aldrig få vara ifred?!
Lilla: Vill du vara ifred?
Stora:JA!
Lilla: Varfördå? Bajsar du?
Stora: Nä. Jag spelar.
Lilla: Då kan jag vara med.
Stora: NEJ! Jag vill vara ifred!!
Lilla:Vaffördådå?
Stora: suckar djupt...Jag bajsar.
Lilla: Jaha. Då går jag ner till mamma.
Enda tillfället som Lilla kan förstå och acceptera att någon vill vara ifred är när någon bajsar, för det vill Lilla själv vara. Att stora satt i sin säng och spelade verkade Lilla tycka var helt förståeligt, man kan väl bajsa varsomhelst, man har väl blöja!!
Skilda världar
På väg till bilen en vanlig morgon. Jag ska träna och har håret i en knut på huvudet, inget smink, otvättat ansikte, långkalsonger under lång vinterjacka, anskrämliga fodrade gummistövlar och är så trött att jag ser sjuk ut. Försöker som bäst få in väskor, vantar och trilskande barn i bilen när hon glider förbi. Hon, grannen. Hon har tvättat hår som plattats och fixats, smink (kände knappt igen henne! snygg), fin vårkappa, skor med klack och fina jeans. Inga barn hade hon med sig heller, utan hoppade bara in i bilen helt obesvärat och åkte iväg. Det förstås, efter att ha hejat snällt. Det är en snäll granne som bara råkar leva i en annan värld än jag gör på morgonen.
Nu ska vi alldeles strax göra om samma sak igen, fast idag är jag ute i så god tid att jag kanske ser lite mindre härjad ut i mina stövlar och med min otvättade knut.
Snart ska jag sluta med det här mensgnället, snart.
I går kan man säga att jag vann en oscar. För bäst välförtjänta mens. Grattis!! Det var ett hårt slit, men efter ett sista gråtutbrott så var det äntligen min tur. För mig själv höll jag hela tacktalet. Ni vet "tack gud för att jag fick mens och inte har nåt fel eller är gravid. Nu ska jag som jag lovade inte svära mer". Överlycklig var jag med på hela galan, log och visste att allt pekade uppåt (utom några skamfilade kroppsdelar då, men det tänker man inte på när man vunnit oscar för bästa mens).
Idag är det då dagen efter. Dagen efter efterfestandet, champagnen och långklänningen. Oscarn har fått en och annan buckla och min kropp blev nog körd genom mangeln. Mjukisbyxorna är på, iprenen tagen och jag är skamfilad.Tog just en promenad och kände att jag har ont överallt.I magen förstås, i hela underredet (inifrån och ut, för vidare information), i benen, i höfterna, i knäna. Höfterna vinglar som direkt efter att man fått barn man liksom småhaltar fram. Inte lika glamoröst idag alltså.
Nu är livet i alla fall snart normalt igen.
Godermorgon
I väntan på att menscykelhelvetet ska landa på sin bana och med en dator som bara stänger av sig (i väntan på definitiva datordöden), så har jag lite svårt att skriva så mycket.
I stället får jag suga på karamellen med en dryg extravecka av pms och sitter här och svettas i kapp med datorn. Det som ändå gör mig lite glad, eller nöjd kanske, är att jag inte är gravid i alla fall. Vi har klivit upp kl 05.00 i många dagar nu och jag behöver inte fler bebisar.
Tips till alla hobbysimmare!
Vill bara dela med mig av viktiga iakttagelser.
Om dina nya simglasögon läcker in väldigt mycket vatten, så pass att det blir en bassäng inne i "skålen" efter en halv längd. Skyll inte på att du är extra trött och hålögd. Tänk inte ut vad du ska säga till tillverkaren och fråga inte i receptionen om de fått många klagomål.
Testa att använda glasögonen rätt väg. Inte upp och ner!
Ps. Du behöver inte heller simma i 25 minuter med glasögonen upp och ner först. Du kan vända dem på en gång, Det kan vara bättre så.

Bild:dn.se
Om du får en semla, är du snäll då?
Det är tur att Lilla kan ta mig ner på jorden ibland också. 15 minuters kaosvrålande angående att jag tog ut matkassarna ur bilen (och det godkändes inte). Till slut var anfallet över och Lilla behövde kramar och en famn. Först hann vi skrämma skiten ur ett par grannar som förskräckt tittade ut genom sina dörrar.
Lillas och Storas pappa föll i stora fällan ett par dagar efter semmeldagen. Han gick med Lilla på affären, Lilla ville ha semlor (en helt vanlig torsdag) och fick semlor. Pappan är livrädd för arga utbrott. Han blir så svettig och rädd och stressad. Det han inte vet är att Lilla kommer att kräva nya mutor för att hålla tyst nästa gång.
Jag föredrar ett par utbrott och förtydligande av regler, än att varje affärsbesök ska vara en affärsuppgörelse/muthärva mellan förälder och barn. Jag brukar tänka "skrik du bara, mig vinner du inte över. Jag är lugn och du får mig inte ur spel". Jag diskuterar inte länge. Talar om hur landet ligger och kan upprepa någon gång. Går det inte fram säger jag nej och sen svarar jag inte så mycket mer. Just i utbrottet är det liksom ingen nytta med att förklara.