Vardagens vedermödor kliar och sticks

Stora kom efter ett par minuter hemspringande från sin kompis. Jag undrade om hon inte var hemma, men det var hon. Stora var rädd för att de lyssnade på en sån hemsk låt. När jag undrade varför den var så hemsk  säger stora att det är för att han som sjunger ser så läskig ut " det är nåt konstigt med näsan" Jag undrade vad låten hette och då berättade Stora att den läskiga gubben som sjunger heter Michael Jackson!! Jag kan inte annat än hålla med honom. Har aldrig varit något fan av varken hans musik, dansstil eller plastikoperationer och hade jag mött honom en mörk natt hade jag nog trott att han var ett spöke. Nu skulle han ju vara ett spöke i vilket fall som helst, men jag menar om han skulle ha varit ute på kvällspromenad i Norrlandsskogarna en mörk natt. Vid närmare eftertanke hade det nog varit troligare att möta Michael Jackson i elljusspåret en mörk oktoberkväll, än att möta mig på samma ställe.

Jag har inget emot att man sätter sig ner för att ta på sig trosorna eller nåt, men att man sitter och fläker ut hela snippan över bänken( ett knä åt öster, det andra åt väster), och liksom klafsar ner sig på bänken i femton minuter är inte ok!!! Särskilt inte när man sitter där jag vill ställa min väska, sitt och rapar rakt ut och flänger hit och dit med brösten. Klä på dig människa! Och snippa inte på bänken!!!!

Gnäller på Stora för att han dröjer så hemsk i duschen. Tjatar om att han ska tvåla in sig nån gång och duscha klart. Stora säger att det inte finns någon tvål och jag pekar lite triumferande mot en pumptvål på badkarskanten. Den vill Stora inte använda och säger att den inte luktar gott. Jag kontrar med att det inte är något fel alls på den tvålen, så liksom ta den nu och sluta tjafsa. Då kommer det som gör att jag får lägga mig platt på mage för att fiska fram en dammig tvål som ligger under badkaret...

Jag har barn under fem år. Detta innebär att vi till och från förskolan lyssnar på Popular, av Eric Saade förstås, denna Moraträsks utklassare. Volymen ska vara hög och även om jag skulle kunna tänka mig många, många musikstycken som jag hellre skulle lyssna på så finner jag mig medsjungandes ändå. Tror att det är någon föräldrapsykos jag går in i.

Jag har inte varit riktigt nöjd med mina  nya simbikinibyxor. Jag köpte ett par som skulle kunna betecknas som "rejäla", men de har väl suttit sisådär i vattnet. Hade inte ägnat dem någon närmare tanke egentligen, inte förrän sanningen kom på besök.

Bikinisimbyxorna är liksom dubbelfodrade på framsidan. Detta gör att yttertyget liksom fladdrar när man sparkar ifrån mot kanten och (ibland annars också). Så trodde jag.

Verkligheten är att när jag sparkar ifrån mot kanten så fylls hela "frambyxan" med vatten!!!!!! Detta innebär att jag visat snipphåren för alla som simmar med simglasögon. Det känns lite sisådär.

För att återupprätta lite värdighet ska jag idag köpa ett par cykelbyxliknande simunderbyxor i en storlek mindre än vad som är snyggt. Från och med nu är det slut på blottandet. Efter att ha sett en annan person simma i lite sladdrig bikini är jag rädd att jag kan ha visat ytterligare snippa i bassängen. Jag väljer av självbevarelsedrift att inte tänka mer på saken. Jag köper nytt bara.

Kanske nåt sånthär?

Bild framgooglad och hittat på fokis sida