Kompiskul

"Men åååååh asså Lilla blir ju så hiiiiiimla uppspelt när vi får gäster" suckar Stora. Tio minuter senare måste jag dämpa en lek som går ut på att Stora spelar allan för nya väninnan (som förstås tokskrattar), samtidigt som mina trumhinnor skrynklar i hop sig i nån sorts ljudpanik. Inte bara Lilla som blir uppspelt alltså. Nu är Lilla på storasyskonjakt och vill förstås vara med, vilket troligtvis inte kommer att accepteras.

Jag suckade någon gång för mamma över vilket himla ståhej det blev på Stora när vi fick gäster. Hon kontrade med "men minns du hur DIN lillasyster var?!? Så fort det kom någon!!" och det gör jag faktiskt. Minns att hon, som vanligtvis var snäll och beskedlig, blev världens kaxigaste trotsfia som lät väldigt bestämd och sur som citron när mamma försökte prata med henne, långt ifrån sitt vanliga jag. Idag är hon helt normal när hon träffar folk, så det bådar väl gott för framtiden;)

Jag måste hitta kabeln till kameran så att jag kan lägga in lite bilder. Det är en sån fantastiskt fin vårvinterdag ute och jag vill gå en liten promenad.


Kommentarer
Postat av: Manamanama

Ja dessa småsyskon ;)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0