Vända på pannkakan

Jag har alltid gillat att simma (som motionsform) och bada i största allmänhet, men för några år sedan så bestämde jag att jag inte kunde gå till simhallar och offentliga bad för att jag kände mig så ful.

Sedan dess har det liksom varit så och ju längre tiden gått har det blivit det som är det normala.

Så hände först en sak som gav mig en jäkla livsångest. Efter några månader började jag gå upp lite smygande kilon, men iddes inte bry mig. Mer och mer kände jag att "jag är ju frisk, vad mer kan jag begära" och det var ju i sig ett sunt sätt att se det hela. Tänkte på vägen att när jag hade gått ner de där kilona så skulle jag börja gå till simhallen också, med barnen och allt, så härligt!

Helt mot alla planer gick jag bara upp mer och kände mig mer och mer obekväm i mig själv. 

Som en skänk från ovan snubblade jag över ett program om gamla tanter och farbröder i 80+ åldern, som dessutom visade upp sina nakna kroppar. Kände mig så oerhört patetisk efteråt. Magar som hänger, bröst som för länge sedan gett upp, magar som skrynklar sig, hakor som tappat fotfästet, rumpor som längtar söderut och så vidare. Så kommer vi alla att se ut, om vi har tur! Om vi är hyfsat friska och hela. Det är så kort tid kvar och det är bara nu som finns och det är valfritt att begränsa sig och gnälla på sig själv i den utsträckning man vill. Jag vill inte längre vara med på det.

Så, tjockare än någonsin, vinterblek (och, som en bonus, med orakade ben och halvutväxt bikinilinje) bestämde jag mig för att det fick vara nog. Begav mig till simhallen, med barnen till på köpet(så jag kunde inte gömma mig i djupaste bassängen) och bröt mitt mönster.

Det känns fortfarande konstigt att träffa folk man känner påklädda, halvnakna eller helnakna sådär, men för mig är det väldigt helande att släppa taget om hur jag ser ut.

När jag ser tantgänget i åttioårsåldern som simmar i hop (men mest pratar tycker jag det ser ut som) och farbrorgänget som simmar och äter frukost ihop, då känns det alltid som att det finns så mycket kvar. Särskilt sånt som jag inte vill missa och jag är så väldigt glad över att jag vände på min gamla pannkaka.

Kommentarer
Postat av: Manamanama

Heja dig!!

2012-01-29 @ 18:31:08
URL: http://manamanama.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0