Vardagens vedermödor kliar och sticks

Vad lever vi i för sjukt land där:

Man får 10 ynka års fängelse för att medvetet tortera ett barn till döds

Man får sitta skamligt korta sex år i fängelse för att tortera ihjäl ett barn

 

??????????????????????????????????????????????????

 

Fy fan så äckligt. Och för att citera Lilla: "så tänker jag med hjärnan".

Samarbeit macht frei, eller fritt översatt "gör som mamma säger, så blir alla glada". Ibland blir jag lite tysk.

Jag brukar inte påverkas så mycket av mörkret, men i år gör jag det och tycker att det mesta går i grått. Det vill säga att ungarna gnäller på mig och tjafsar med varandra, min andra hälft kommer också med gnäll om hur jag borde göra saker och ting och vi ska inte ens tala om det som verkligen stör mig (och som skulle irritera mig til vansinne även om det var sommar). Det hjälper inte ens att tända ljus, vilket just nu är det första jag gör på morgonen när jag kommer till jobbet. 

 

Idag är det i alla fall en bättre dag. Vi ser på bumbibjörnarna och ska snart leka veterinär, mina närmaste kollegor är guld värda och jag har fått ryggen uträtad och migränen försvann lika fort som den kom. Ny dag, nytt hopp, ny glädje, på riktigt och jag skämtar inte ens, för en gångs skull.

 

Just nu sitter jag och lyssnar på barnen som ska komma överens om vilken film de ska se. 

Lilla: "jag kommer överens om den här"

jag: ni måste bestämma tillsammans.

Lilla: jag bestämmer att vi ser den här tillsammans med Stora...

 

sådär, nu gråter båda barnen, men har på något underligt sätt kommit fram till en film. Ska sätta igång Lillefot.

Jag satte mig här för att skriva att jag just nu hade veckans lugnaste stund. Barnen såg Robin Hood och åt lördagsgodis, jag åt en Atkins bar och drack kaffe. Tyvärr var jag lite seg i starten, Lillas godis torg slut, lugnet är över. Nu börjar "Stora, får jag titta på ditt godis?! jag vill ha meeeeeer godis!!!" Grin och gnäll. 

 

Vi har i alla fall haft en trevlig start på dagen, med badhusbesök och glada barn. Fick dock en märklig fråga när vi skulle åka..."ska du ha snipporna med dig också?" Eeh, ja, jag har bara en och den får nog så lov att följa med. Vi har liksom inget att välja på, snippan och jag.

 

 

ps. Rubriken skrevs alltså innan godiset tog slut. Och förresten, tror ni att Robin Hood är för våldsamt?

Med anledning av ett annat inlägg, som jag tyvärr inte lyckas länka till här, men som handlar om att föräldrar till lugna och beskedliga barn tror att det är föräldrarnas egen förtjänst, eftersom DE är så lugna. Pinsamt att tro att man själv kan bestämma vilket barn man ska ha.

 

Två korkade påståenden har provocerat mig:

 

1. Barnen får kolik för att föräldrarna inte är lugna. Om föräldrarna känner sig lugna så får barnen inte kolik.

 Vi hade barn nummer ett med kolik. Vi var lugna och hade inte så mycket annat att göra än att bära runt på kolikbarnet. Det var fruktansvärt jobbigt och tråkigt, men tack och lov så gick det över. Inför andra barnet var vi inte ett dugg lugna. Vi tyckte att det kändes skitjobbigt att med största sannolikhet gå igenom kolikhelvetet igen. Denna gång med ett syskon som inte sov på nätterna och framförallt inte på mornarna. Andra barnet fick aldrig kolik. Trots min uppstressade inställning.

 

2. Om man bara visar barnet att man tycker att det är natt och fortsätter ligga kvar i sängen med lampan släckt, så somnar barnet om i gryningen.

Tror folk att man är helt dum i huvudet?!? Är inte det den första strategin man har?!?!!!! När den är testad dag efter dag, med enda resultat att ingen sover och barnet blir piggare och piggare och till slut leker i mörkret, då försöker man något annat. När alla försök slutar med att allt fortsätter som vanligt, då ger man upp! När barnet långt efter småbarnsåren fortsätter att kliva upp i gryningen, då inser man att vissa barn har ett annorlunda sovmönster än andra. När man dessutom får ett till barn, som svarar på "ligg kvar i mörkret" (ni vet, det FÖRSTA) man försöker med, då inser man att folk kan ta sig i röven med sina fjantiga påståenden.

 

 

Nu är jag inte heller en sån förälder som tror att det är min förtjänst att mina barn är språkligt och motoriskt tidiga. Jag tror inte heller att deras andra färdigheter eller fallenheter har med mig att göra. Jag tror att de är som de är i grunden och att de väljer de intressen de vill, att de har olika lätt för olika saker. Jag tror att de kommer att svara lika på samma behandling eftersom de är olika som personer.

Jag har en mycket nöjd liten prinsessa här hemma. En prinsessklänning i guld med rosor i ett band runt midjan var precis vad som behövdes. Sååå söt!! 

Var hos frissan och så långt var allt i sin ordning. Men, plötsligt, i högen med skvallertidningar ( helt ofarliga) låg en pyssla-ihop-din-jul-själv-tidning(himmel och pannkaka! Var kom den ifrån!?!). Jag tänkte att det ju inte skadar att titta lite. Tanken var fin. Nu sitter jag dock här med 24 små ullstrumpor som ska fyllas med kreativa presenter från mamman. Guuuuuud vilken bra idé!

 

Fick hem en fantastiskt fin klänning idag. Lilla undrade om den är till att Lilla och jag ska gifta oss med varandra, men jag sa att det var det inte.  Både Lilla och Stora tyckte att klänningen var väldigt fin. Problemet kom när jag skulle hänga undan den och Lilla inte fick prova. Många tårar senare hade jag dyrt och heligt lovat att köpa en prinsessklänning i rätt storlek till Lilla. Jag lär inte komma undan med vad som helst.. Tips någon??? Var hittar man de finaste prinsessklänningarna?

 

Nu närmar sig julen och jag ska göra mitt bästa för att minnas förra årets pysselsucce och ska KÖPA allt. Inte ett pyssel ska jag göra. Kanske en julgrupp, för det kan man inte misslyckas med. Det kan visserligen bli en hyacintdjungel, som förra året, men det kan ju vara mysigt på sitt sätt.

 

Jag blir ständigt påmind om varför jag inte ska pyssla. Vilken vuxen människa lyckas klippa sönder sin klänning när hen gör ett enkelt vardagspyssel?!? Jag skulle ju klippa i plasten som låg på bordet!!!

 

igår stod jag och höll i den perfekta julpresenten till kollegorna, men då kom snåljåpen i mig fram och tyckte att det var lite dyrt. Jag kanske skulle köpa en liten glasburk och fylla med hemgjord kola och sätta ett enkelt rött band på och bara en enkel lapp i naturpapper där det står god jul....eller INTE alls. Pysselmamman får pyssla med plånboken i stället och köpa något.

 

Idag är det fredag. Fredagsmys och köpdag (appar förstås). Har ni hört "here comes johnny" i the shining? I så fall  vet ni precis hur Lilla lät igår..."då är det kööööpdag".