Sista dagen

Det har verkligen varit en del att minnas, men för att ta det som mest markerat året...
 
Bröllopsplanering och en inledande förvåning över min blivande mans totala engagemang i alla detaljer. när jag tänkte efter kunde jag bara konstatera att det ju faktiskt inte var något att förvånas över, det är ju precis sån han är! Det var himla kul att planera i alla fall och jag är så glad att vi gick all in. Vi planerade tills vi var helt utleda på planering, ungefär som att vara gravid och känna att man är sååå färdig med att vara gravid. Vi satt och suckade över bordsplacering och detaljfunderingar in i det sista och pratade om hur skönt det skulle bli att slippa eländet och få prata om något annat.  Planeringen var värd varenda sekund och pengarna var värda vartenda öre. Att vrida och vända på varenda detalj, från klänning till pom-poms, placeringskort och solosånger, så roligt, så jobbigt och så värt allt! Dagen blev helt fantastisk.
 
Möhippa. Överraskningsmomentet slår det mesta jag varit med om. Jag var så totalt oförberedd och så inne i en helt annan värld (fotbollscup) att det verkligen inte går att överraska en människa mer än så. Det tog timmar att bara landa och fatta. En otroligt fin och rolig dag som jag är alla inblandade djupt tacksam för.
 
(här hoppar jag över sensommardippen, orsakad av lite för mycket familjeliv. Nu älskar jag alla igen.)
 
Det var en kort sammanfattning av ett väldigt bra år. Nu står jag närmast inför nya utmaningar på arbetsfronten, mycket spännande..
 
 
 
 

Lovdagar...

Är mest irriterad på mina barn idag. Jag försöker städa och rensa och barnen tramsar, stökar ner och drar fram en massa skräp, fjantar sig vid matbordet och skrattar ihjäl sig när det flyger mat över hela köket, protesterar när jag rensar bort småbarnssaker som ingen av dem intresserat sig för på flera år, hoppar i soffan, kastar filtar på golvet som blir dammiga för att jag inte dammsugit, drar ut husdjuren ur buren och därmed sprider burinnehåll över hela huset. 
 
Nu ska jag i alla fall släppa iväg Stora till en kompis och ta med mig Lilla till affären. Skulle aldrig falla mig in att ta med båda en sån här dag. De trissar upp varandra på ett helt outhärdligt sätt och till och med Stora (som vet bättre) kan bete sig som en treåring helt plötsligt.  De kan vara världens bästisar och ligger under samma filt och ser film och myser eller som i morse, spelar spel medan jag sover, men sedan kommer rastlösheten och med den kryper det fram två vildar som gör mig galen.
 
 
 
 

Polis polis potatisgratäng

Värt att komma ihåg:

Om du spelar tjuv och polis med familjen och tycker att din man hittar på en dålig regel, kalla honom då inte för "snutjävel", inte ens tyst, för det kan hända att barnen hör och då blir det så jobbigt!

(För övrig information...Det går inte heller att försöka lura barnen att du sa något annat.)

God jul!

Klockan är 09:30 och det har varit en låååååång morgon. Lilla är uppåt väggarna uppspelt och frågar var tredje minut om inte tomten kommer snart. Detta varvas med "men VARFÖR får vi inte öppna julklapparna nu?". Jag har som en ren stressreaktion ätit Rocky Road till frukost och upprepar i mitt huvud att jag ska vara snäll idag och att vi firar för barnens skull. Jag ska inte få ett nervsammanbrott av tjatet. Jag ska vara en lugn och glad mamma hela dagen som bara myser när Lilla far runt som ett torrt skinn och tjatar om tomten.

Vi ska i alla fall gå ut och åka pulka nu. Lilla vill förmodligen inte, men då ska jag (snällt och lugnt och utan hot) tvinga ut ungen. (Nu snöt sig Lilla just på min tröja och frågar mig varför jag säger "jaa?" med en sån sträng röst. Och jag som tyckte att jag lät tålmodig...)

Detta blir en lång dag. Snälla tomten kom snart!!!!!!

Ut i islandskapet.

Lilla är ute och knackar sönder is.Det finns inte så mycket annat att göra utomhus just nu. Tur att det finns fantasivärldar!

"Jag heter Tupebuken" berättar Lilla för sin kompis.

Pärlor för svin

Mitt intresse för grejer är verkligen svagt. Inte så att jag inte uppskattar vår fina bil, nya soffan eller min (älskade) I-pad, men inte en enda sak hade blivit köpt om inte min man hade gjort det. Jag behöver dem inte! Jag har varit stark motståndare till ungefär precis allt vi köpt, men sedan slutar det med att jag säger att jag skiter i vilket och att min man får köpa vad han vill.

Jag bryr mig inte om märke och väldigt lite om finesser. Det blev tydligt idag när jag först tänkte ta en kollegas bil hem från jobbet. Fel märke, fel färg, annan form, men bil som bil va? Sedan ringer en kille från telia och undrar vad jag har för mobiltelefon. Svarade honom som det är, att jag inte har någon aning men att det KAN vara en Samsung. Jag vet inte och jag kunde inte vara mindre intresserad. Han erbjöd mig en ny i alla fall.

Du som har handskar får öppna dörren!

Vårdcentralen veckan innan jul. Jag vill helst ha munskydd och handskar. Sitter och försöker andas små andetag så att inga virus ska slinka in.
Obegripligt att folk ska måsta sitta så himla nära när man är på ett sånt här ställe.Trots att jag placerat oss i ett hörn så har nån satt sig bredvid och ser nästan döende ut (i magsjuka säkerligen! ). Dessutom sitter Stora och kollar på söta djur i Svensk Jakt och andas säkert in onödiga virus. Jag försökte få Stora att behålla handskarna på, men fick till svar att det inte går att bläddra då. Som om bläddra vore viktigt mitt i denna smitthärd!

Skitpadda

 
Ett långt inlägg som bara försvann.

Well, stjärngossens trollspö är förvandlat till ninjapinne och kaststjärna, alla mina julklappar köps på nätet och nu fattas bara en diskolampa och en blockflöjt till Lilla och den stora frågan....

VAD köper man till någon som inte alls är road av saker, utan bara av människor? En bästis, så att vi slipper ta reda på vilka som är hemma under julen?

Älskar vårt julfirande. Perfekt nivå, ingen behöver stressa. Jag har till och med frivilligt anmält mig att jobba dagen innan julafton eftersom jag vet att allt ändå hinns med.

 

En vit jul, för vem?

Jag har skrivit under på Vit Juls upprop om en nykter jul. För min del känns det lite falskt eftersom jag inte avstår från något. Jag skulle ändå inte dricka, så visst kan jag skriva under. Frågan är vem det hjälper?
 
Bland de jag firar jul med (vi är mellan 4-8 vuxna + barn) är det väldigt lite drickande. Jag dricker vatten, minst en till dricker också bara vatten och alkoholfritt, ett par st dricker EN saps till sillen och därefter (under kvällen) ett par öl eller ett glas vin. Ofta är någon gravid så att det blir en till helnykter. D.v.s INGEN är berusad, inte ens när barnen somnat. Minst två kan köra bil när som helst.
 
Visst, vi är nyktra och det är ju bra för våra barn. Men för vem gör det nytta egentligen att jag skriver upp mig på en lista om en vit jul?
 
Blir listan offentlig så att de barn som behöver en nykter vuxen under julafton, kan gå hem till mig och få lite lugn och ro, julgodis och bli omstoppade?
 
Jag läste på någon blogg att folk "ser men inte gör något", något jag inte känner mig träffad av. Att skriva upp sig på en lista är för mig att göra inget alls. Jag ser och jag "gör". Mestadels i mitt jobb, men jag tar med mig min plikt hem. Just nu vet jag inte någon som jag kan göra något för. Jag vet ju inte vilka i exempelvis Storas klass som har föräldrar som super på julen. I en bättre värld skulle barnen kunna gå in på nätet och någon stackare med avsmullna föräldrar skulle se att Stora har nyktra föräldrar och skulle kunna komma hit. I den bästa av världar har ingen stackare fulla föräldrar på julafton. Och ingen annan dag heller.
 
 

oh shitty, shitty days

En hel helg liggandes med migrän. Har inte ens kunnat se en film på tre dygn. Inget julpyssel, julmys eller promenad eller gå på Storas träning. Bara smälla av- vakna, smälla av-vakna. Tre dygn och allt är på paus. Nu är det smälla av dags igen.

RSS 2.0