Vardagens vedermödor kliar och sticks

Jag är för abort. Jag tycker att det är en självklarhet att det ska vara lagligt, men att man givetvis diskutera hur länge det ska vara lagligt. Att göra abort när fostret är så gott som livsdugligt är i min värld vansinnigt fel. Ofta hamnar jag ändå i att det borde göras fler aborter, inte färre.

 

Ibland råkar jag halka in på "måste jag göra abort?"-trådar på familjeliv och blir helt matt över hur folk ska övertyga människor att behålla ett foster fast det inte finns några som helst förutsättningar att ge ett barn en vettig tillvaro.

 

Man får inte mer ork/bättre psykisk hälsa när barnet kommer

Man får inte bättre ekonomi

Det är inte lättare att skaffa jobb/avsluta studier när barnet är fött

Relationen blir inte bättre av att det kommer en bebis

Nej, man får inte all bestämmanderätt över barnet för att pappan är missbrukare, misshandlade, mördare eller på annat vis olämplig

Det blir inte bättre mellan föräldrarna ju fler barn som kommer

Det är inte alltid bäst att få syskon, inte när detta innebär att föräldrarna inte orkar med varandra eller barnen de redan har

Nej, du är som mamma inte den enda människa ditt barn behöver. Om pappan inte vill ha barnet så är det ett problem.

Du kan aldrig skydda barnet från en galen förälder. Barnet och du kommer att få leva i skuggan av den andra förälderns problem så länge ni lever.

Känner man att man faktiskt inte orkar med ett barn/ett till barn, då är det inte läge att skaffa ett. Man får inga superkrafter. 

 

Det är så lätt att sitta och prata om att allt kommer att bli bra, bara man föder barnet. Så ser verkligheten inte ut. Ok att man försätter sig själv i en pissig sits, men det är inte ok att medvetet utsätta ett barn för att, exempelvis, leva under hot för resten av sitt liv.