Vardagens vedermödor kliar och sticks

Idag är jag hemma och sjuk. Egentligen har jag inte varit fräsch på ett par veckor, men i morse fick jag nog av att ta medicin och gå till jobbet och dö i soffan med migrän i kväll. Så, idag är det vård av mig själv, vila och ligga i soffan med barnen i skola och förskola.

 

För övrigt följer jag lite slött vad som stormar runt Miss skinny och tycker att det var en bra ögonöppnare. Det kunde lika gärna ha varit sant. Det ÄR ofta sant och verklighet, i tidningar, i andra annonser, i one size, samma bedrövliga meddelande överallt. Därför är det bra med något som för en gångs skull får en att reagera, för det gör jag sällan på bilder längre. Bilderna bara strömmar in och blir en del av mitt mitt sätt att tänka och se på mig själv och andra. Det finns en sorts vikt, en sorts bröst, en sorts form och ingen jag känner ser egentligen ut så. Om någon blir triggad av bilden, det ser jag inte som ett problem. Var och varannan modebild  passar som pro-ana, så en till i vimlet av bilder, det gör varken till eller från. Om någon känner sig kränkt för att det anses att många i storlek 32 är sjuka, så får den väl bli kränkt då. Kränkningarna mot de som har över storlek 40 är betydligt fler och varenda bild på hur en kvinna borde se ut skulle kunna ses som en kränkning. 

 

Skönt med ett meddelande som provocerar.

Är du fyra år, missa inte dessa livsviktiga råd! 

 

 

• Kräv att få göra allt som dina äldre syskon och föräldrar får göra. Du kan ändå allt, så det argumentet att de är äldre än dig, det är bara snick-snack.

 

• Glöm inte att du är odödlig! Stäng öronen helt för tjat om att du kan drunkna (vaddå "inte kan simma"?!), slå ihjäl dig (man kan väl visst flyga om man är en superhjälte!!) eller skära av dig fingrarna ( kockknivar är för kockar, idag är jag kock!) eller att man kan bli påkörd av bilar (haha, jag dog ju inte ens!).

 

• Kissa aldrig på uppmaning! Aldrig! Kissa för övrigt så sällan som möjligt. Tänk på vad du lärt dig om självbestämmande under ditt tredje år. Ingen ska komma och säga åt dig att det är dags för kissning. Att kissa är tråkigt och ett väldigt slöseri med viktig tid. Kissa hellre i byxorna. Dessutom är du väl tillräckligt förslagen nu för att låtsas som om det hela var en oförutsedd olyckshändelse, eller hur!?

 

• När din mamma sätter sig på toaletten, gå genast dit och häng dig på handtaget, gör lite pull ups och skrik att du måste kissa. Då kanske mamman säger att du får gå ut och kissa och då kan du kissa på örterna i kruka som mormor har på altanen, så får du det gjort också!

 

• Åk till affären ENDAST om det erbjuds glass, minst glass. Utlovas glass, lek med döden och kräv godis också. Det får bära eller brista!

 

• Om du ska göra ett ärende med mamma där ingen belöning väntas..förhala in i det sista. Du är ändå för tung för att hon ska kunna bära iväg dig som en kuvertväska under armen som hon gjorde förr. Säg att du är hungrig, att ditt favoritprogram precis börjat, att du är jättetrött och inte orkar gå till bilen, att du nog ha feber, vägra givetvis att kissa, ta lång tid på dig med kläderna, gråt över varje moment och säg "jag viiiiiiiilll ha en glass" minst en gång var tredje minut.

 

• Om du inte vill ha all ost på mackan så KAN du lägga den på assietten. Rekommenderas dock hellre att du kastar den på något av dina syskon. Det ger en mycket roligare effekt!

 

Råkade få se en utmaning om att göra 100 sqats om dagen i 100 dagar...och jag blev förstås tvungen att testa. Efter 30 st undrade jag om det verkligen var rimligt att tro att jag skulle kunna göra 100 st i EN dag. Mirakulöst tog jag mig igenom 100 sqats. Hur jag nu ska kunna göra någon fysisk ansträngning under kommande 99 dagar, det är ett osett kapitel.

Jag har varit lite låg efter semestern, men eftersom jag börjat komma på banan igen tänkte jag att det var dags att återuppta lite vardagsförgyllande verksamhet.  Sagt och gjort, i går bestämde vi oss för att vi skulle ta med barnen på en utflykt idag på morgonen. Det kommer barnen att älska. Picknick! Vi passar på att äta lunch där också. Det finns lekpark, stigar att springa på, små hus att kika in i, hjul att snurra på och stenar i vatten att hoppa på. Så kul!

 

"nääääääää, varför dåååååå??" Vrålade Lilla argt 

"Ja jag tänker då INTE följa med." Sa Stora surt.

 

Picknicken fick reduceras till ett äpple och vatten och mysighetsfaktorn sjönk drastiskt. De peppade föräldrarna fick till slut tvinga iväg två griniga, sura och motsträviga barn. Första kvarten på plats hann Lilla börja gråta över att de skulle bygga om lekparken och göra den fin, större och bättre till nästa år. Lilla vill ha kvar den gamla. Den som nuförtiden mest består av träflisor. Han ville inte heller att de skulle bygga ett nytt fint vattenlekstorn (nu med vatten!), för han ville ha det gamla där man kan klämma sig och fastna med fötterna i trasiga plankor.

 

Efter den något trista stämningen i bilen och Lillas grinande och gnällande började alla tina upp och vi hade riktigt trevligt. Barnen drack till och med vatten innan vi åkte hem och Lilla frågade väl bara sjuttiofem gånger om det inte var dags att åka hem till bästisen snart.

 

 

Slutsats: Här ska utflyktas! Jag ska fasen tvinga iväg barnen varje helg tills de vänjer sig.