Blir bara förbannat less

Jag pratar aldrig om tjocka-smala människor, bli tjock av mat, banta o.s.v när barnen hör på. Ett väldigt medvetet val. Men va fan hjälper det när andra bara vräker ur sig! Vissa kan man ju be hålla tyst, enkelt och utan komplikationer, men andra är svårare.
 
Jag har personer i min närhet som ständigt påpekar om någon gått upp i vikt, är tjock eller har varit superjätteduktig och gått ner i vikt och nu återfått människovärdet. Ständiga små kommentarer som gör det tydligt hur otroligt viktigt det är att inte vara tjock, för då är en människa inte duktig, fin, värdefull eller på något vis samma människa som innan den gick upp i vikt. Människor som går upp i vikt (eller Gud förbjude, alltid varit tjocka!) kan man prata skit om bara på grund av vikten. Förmodligen är personen lite sämre än alla andra, möjligtvis är det synd om personen men oftast får den helt enkelt skylla sig själv, eftersom personen (eller ursäkta;den tjocka) valt att vara sådär tjock och inte har KARAKTÄR. Detta finaste av allt och ack så sanna begreppet, karaktär. Tjusigt.
 
och jag vill bara skrika rakt ut att de kan ta sin jävla dynga och skita ut den någon annanstans. Inte där mina barn hör på. Inte där jag hör på heller. Tack så mycket. För i helvete (PMS).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0