Livets allvarssida

Människor som tycker att PMS är bra (jo dom finns. Fråga mig inte varför!), brukar tycka att det är så bra att man äntligen står upp för vad man tycker. Den här veckan har jag tagit tag i två viktiga frågor som jag verkligen känt att jag velat framhålla allvaret i.

1. Varför (i hela helvete) är inte vita duschskrapan kvar i badrummet på övervåningen?!
2. Nog var det väl själva satan att min man inte ställer om munstycket på kökskranen från dusch till vanlig. Frågade rakt ut "VARFÖR INTE?? Du VET hur viktigt det är för mig! 

På båda mina försök till allvarliga samtal om sånt som är viktigt i livet, fick jag det förvånade svaret "men är det här verkligen SÅ viktigt?"

En annan sak som är värd att ta upp, är vikten av att ingen tar ens jordgubbar.


Fredagskraschen

En trött vecka har det varit. Jag har sovit för lite och kan nästan bara skylla på mig själv. Nu har jag intagit en hedersplats i soffan och kommer inte ge upp den utan strid. 

Jag och barnen rockade sockorna idag. Lilla frågade om det gick att vara med om man hade magsjuka "det är ju också som autism".

solförmörkelse var det också. Lite mindre spännande än jag hade föreställt mig.



Syskonmysdag

Har varit hemma med två ganska friska barn. De är syskon. Alla som har mer än ett barn vet vad detta innebär. Det innebär en dag som gisslan mellan två gäng som ömsom kramas och är jättebästisar och ömsom retar livet ur varandra och vill att gisslan ska komma och medla. 

Hört från övervåningen:

Stora: Men åååååååhhhh, sluta då!!! Jag har faktiskt magsjuka!
Lilla: Det är duuuuuuuu som ska sluta! Jag har faktiskt varit på sjukhus!!

Sedan kommer båda ner, ofta gråtandes, och vill att den andre ska sluta. Hur kan det vara ett problem?! Sluta bara liksom. 

När min man kom hem från jobbet gick jag ut på en välförtjänt promenad. Jag var väl borta i cirkus en timme. Väl hemma har min man fått ett sammanbrott. En timma tog det. Ena banditen förvisad till sovrummet med sin i-pad. Den andra i soffan. Mannen frågar om Lilla verkligen måste vara hemma. Anar att han gruvar för bytet i vabbfabriken. Jag kommer med varm hand att lämna över på onsdag.




Äldre tidsmaskiner...

..kan också tuta ibland när du låser dörren. Bara sådär.

Rödbetor für alle




Ibland är husmor i sitt esse. Att barnet dessutom krävde att få äta själv i köket, tittandes på Svamp Bob medan den heliga husmor tittade på favoritserien, gjorde det hela till en måltid att vara stolt över. 

När man inte är beredd...


Vi pratar om förr i tiden och hur det var då, men vissa saker hoppar jag över. Vi kan vänta lite med språkbruket! Jag läste om och hittade på.

In i tidsmaskinen

Jag har fått en ny bil. Eller en väldigt gammal ny bil. Aka The Lightsaber.

Information till dig som plötsligt ska köra en bil från förra seklet:
1. Leta inte efter bakdörrarna. Det finns inga.
2. Man stoppar in nyckeln i låset och vrider om för att öppna och stänga bilen. Försök inte öppna på håll. Det är för mycket 10-tal.
3. Larmet kommer att gå när du öppnar bilen. Det gör inget. Fortsätt bara med det du ska göra så slutar det. Tids nog.
4. Förarsätet kan ha fastnat längst fram och detta kan innebära att du inte kan sätta dig i bilen. Kämpa på bara. När du nästan slitit loss sätet kan det plötsligt åka bakåt.
5. Säkerhetsbälten sitter oftast fast. Man får dra ut en liten bit och sedan gäller det att hålla andan resten av bilturen. Mer bälte än så kommer ej att komma ut.
6. Vindrutetorkarna går hela tiden. Det ska vara så.
7. Spolarvätskan sprutar direkt upp på taket.
8. Man måste växla när man kör manuellt växlad bil. Det är tydligen det "manuellt växlad" betyder.
9.Lägg allt du har med dig tvärs över barnen i baksätet (om du fått in barnen på något vis). Det går ändå inte att hitta knappen för att öppna bakluckan.
10.Tänk på att du ser dig som en "nära förälder" när du ska krypa in bakom ett säte som fastnat, för att hjälpa ett barn att spänna fast sig med säkerhetsbälten som inte går att dra ut. Närhet är bra. Finns ingen anledning att ta till svordomar. Attatchment parenting. Jättebra. Närhet jättebra.

Ny dag, nytt hopp, ny glädje

Lilla flippar, slamsar,  kastar havrekuddar, skämtar, pratar gräsligt högt. Jag säger "gå och borsta tänderna" tio gånger, till jag brinner av och rytväser så att jag spottar kaffe över hela bordet. Lilla går iväg och ska borsta tänderna efter ett "jaja, men va inte så sur!". Från badrummet hörs "hoppsan,  tandkräm på golvet .... oooups tandkräm på dörren" och mitt i detta så tappar Stora ett öppet filpaket som studsar inne i kylen innan det smäller i golvet och fil skvätter från spisen, ut i hallen och ända fram till toalettdörren. Där börjar ju tandkrämen. 

Jag gråter nästan. Av försöket att kväva stress, desperation och ilska. Samtidigt torkar jag fil. Fil kan gömma sig bakom lister. Fil kan rinna ner på en ölburk. Ölburkar måste sköljas, inte torkas. Fil kan hamna under strumpor. Stora byter kläder och torkar fil från håret.

Till slut kommer jag ut i hallen och ska ta på mig jackan. Upptäcker till min fulländade glädje att mitt blöta hår gjort vattenfläckar över hela klänningen i brösthöjd. Byter klänning. Åker till jobbet. Tack gode gud för världens bästa jobb efter en sådan morgon.

Byk



Efter panikskrik av äckel och förskräckelse, kom jag tack och lov ihåg att jag hade tvättat en jacka med lurv på huvan. Det var ingen fågel och ingen råtta.

Aktiv fritid

Vi har sportlov och jag hade sett fram emot att göra en massa roliga utomhusaktiviter med barnen. Hittills har vi lyckats med två inomhusaktiviteter och en shoppingrunda. Lilla har köpt en del smycken. Tänk tungt tantguldhalsband, döskallering a la hårdrockare och ett damarmband med "diamanter". Detta bärs idag till en jumpsuit i leopard, samt en liten väska i guldbrokad. Stilen är unik och obetalbar. 

Nu vill Stora gå till en kompis och Lilla vill att vi ska ringa hit flickvännen. Tror dock att flickvännen (våga inte insinuera att det skulle vara en simpel kompis!) på förskolan, så jag kommer att måste hitta på något som kan toppa detta. Egentligen skulle jag vilja skicka iväg dem båda till kompisar, bädda ner mig i soffan, titta på min stora serie-crush och glömma bort att jag har mensvärk. 

Tips från coachen

När du tror att det ska gå att gena med bilen över en snöhög, så gör det inte det. Du kanske tänker att du har världens bästa, högsta, fyrhjulsdrivna batmobil, som kanske också kan flyga lite vid behov. Det har du inte. Du kommer att fastna i snöhögen och en farbror som sett allt kommer att få hjälpa dig loss. Du kommer att framstå som en väldigt korkad bilklant och detta bara för att du litade på din kompis, bilen. Gör inte så. Backa lite innan du kör runt i stället.  

Lite labil

När man nästan börjar gråta av lycka när man får höra vilka som tränar Storas lag den här säsongen...Känner mig liksom innerligt rörd. Tänker mig att min omedicinerade PMS kan ha ett finger med i spelet.

Det friskar i

Det finns ett uttryck för medlidande som jag absolut inte förstår mig på och det är interjektionen "krya!" Nu senast en statusuppdatering om ett sjukhusbesök (inte mitt) och en radda "Krya!" från höger och vänster. Jag trodde att det var människor som inte förstod uttrycket "krya på dig" som börjat bara skriva så, men så är det inte. För mig låter det som kramiz, kjaaam, puzz, mammis, pappis...

Jag har trott att jag liksom var för gammal, men nu börjar jag undra om det är så att jag är för ung i stället, med tanke på vilka som tyckte att personen skulle "krya".

Gammal skåpmat

Jag gillar att anteckna. För hand ska det vara. Det fastnar bättre i huvudet då. Dessutom minns jag sällan sånt jag inte skrivit upp och knappt det. Ju mer text desto intressantare föreläsning. När det ser ut så här:




...så är det ett tydligt tecken på något annat...

Livet förändras

För två år sedan hade jag aldrig vetat vad detta var...

Nu är det en del av vår vardag. Ett vitt papper med små hål. Man letar löss. Så är det med det.

RSS 2.0