Pappafågeln
Jag hör pappan som säger åt Lilla att gå ut från toaletten för att han vill vara ifred. Lilla kommer ut i vardagsrummet och skrattar...
Jag: Vad skrattar du åt?
Lilla: Åt pappa (fortsätter skratta) Han skrek som en fågel!
Jag: Jaha, vad skrek han då?
Lilla: Det vet jag inte..haha han lät som en fågel!
Skrikande fåglar på toaletten inger alltså ingen vidare respekt...
Kan man inte få behålla någon värdighet?!
Sotarmurre skulle komma hit idag. Det visste jag, så spisen och fläkten var helt fria från störande objekt. Alla vet ju att vad sotarmurren gör är att klättra upp i skorstenen och hissa taggiga bollar i kedjor upp och ner. Har man ingen skorsten gör de väl samma sak med köksfläkten, eller?
Hur som have så är jag hemma och sjuk idag. Sjuk och ful för att vara exakt. Eftersom jag visste att muren kunde gå in med nyckel så tänkte jag helt enkelt gå och lägga mig och inte låtsas vara hemma. Det gjorde jag tack och lov inte! För vet ni vad!!?? Sotarmurren klättrar inte omkring i köksfläkten! De (för det är två unga raska sotarmurrar som går på hembesök)går rum i HELA huset (varför då???). Kanske går de runt och tittar på gamla trosor (skämstrosor som är sköna men borde ha förpassats till soporna), stök och andra privata attiraljer som ligger utspridda i ett hus som behöver städas....
Jag känner mig inte en dag äldre än vad jag är
Tycker att jag titt som tätt hör människor utbrista att de inte känner sig en dag äldre än 20, trots att det var tio, tjugo, trettio år sedan. Jag förstår inte hur det går till. Har de inte lärt sig något alls på tjugo år?
Vi är väl den ålder vi samlat ihop till i erfarenheter? Jag kan ju inte känna mig som " inte en dag över tjugo" när jag hunnit, utbilda mig i flera år, gått i och ur flera förhållanden, fått barn och följer deras utveckling, lärt känna nya fina och intressanta vänner, vuxit isär i andra relationer, köpt stödstrumpor och cykelhjälm, fått jobb, bytt jobb, fått nya erfarenheter från situationer som jag tidigare inte hade kommit i närheten av, hunnit med både kulturbyten och blöjbyten och flyttar och resor, sjukdomar och dödsfall, sjukdomar och friskförklaringar, livsstilsbyte, föräldramöte, husdjur och skadedjur, monster under sängen och riktiga monster därute i verkligheten.
Ska jag då ta på mig ungdomliga kläder och säga att jag känner mig så himla ung? Som inte en dag efter 20. Helt obegripligt! hur skulle det gå till? Att gå förbi allt fantastiskt, spännande, skrämmande, underbart som hänt, utan att något gjort intryck, varför skulle jag vilja det? För har man inte lärt sig något sedan man var tjugo så kan man säkert känna sig som då, men att lite skryta med det blir ganska pinsamt.
Utveckling ärväl det som gör resan intressant? Att man aldrig fastnar, stagnerar. Jag känner mig alltså inte som tjugo och hade jag gjort det kanske jag inte hade haft vett att hålla inne med det, så då hade jag väl berättat det.Jag känner mig int
