Vardagens vedermödor kliar och sticks

Nog för att båda mina barn snabbt tar till sig de uttryck de hör, så blir jag inte lika glad över alla. På slutet har lilla lagt sig till med en hel del våldsamma uttryck och jag vet att det är mitt fel. Förut kunde barnen inte själva bestämma vilken kanal de skulle se på tv, men nu kan de minst lika mycket om hemelektroniken som jag kan och har därmed tillgång till det mesta. 

 

Sånt som jag inte vill höra är: "Nu ska jag förinta Stora" eller "åh där är mitt svärd, nu är det ajöss med Stinas huvud!" Och sedan vill jag inte höra Lilla låta som en kulspruta heller, men det vet jag inte var det kommer från. För att minimera risken för att lära oss liknande fraser, har jag tagit bort cartoon network. Äntligen är den jäkla skitkanalen borta!  Värst av allt är nästan reklamen, för den tar alla priser i kvalificerad skit!

 

 

Nu blir det välling och Lillas nya favorit, my little pony. 

Jag blir så gräsligt provocerad när någon skriver "oj då, nu fick vi kliva upp klockan 8 i stället för 9, där rök den sovmorgonen". Jag är helt sömnskadad, jag vet det, men ändå, eller just därför, blir jag provocerad. Förra helgen hade jag en sovmorgon. I övrigt minns jag inte när jag senast sov så länge som till 8. Detta trots att jag för länge sedan slutat kliva upp i ottan med morgonpigga Stora.

 

Ibland blir jag galet arg när Stora väcker mig 05.00. Det har gått så många år och det borde ha gått över nu, men det gör det inte. Att Lilla, som är liten, kliver upp 06.00, det kan jag köpa, men att år efter år bli väckt 05.00 gör mig tokig.

 

Idag drog vi ju tillbaka klockan och det var inte ljuvligt att bli väckt 04.00. Är så trött att jag bara dör och hoppas på att få sova i natt.

Hördden riktigt skituselt dålig reklamsnutt på radion igår. En vuxen man som sitter och låter som en grottmänniska  över bröstbilder på nätet. Tänk munnen full med spagetti som hänger ut överallt och en gubbe som flåsar "bröst, bröst, hohoho bröst bröst". Sedan kommer en kvinna (dotter trodde jag först, men det var nog partner) och frågar vad han gör. Då klickar han in sig på Laitis (skämmes pinsamma Laitis!!!) och börjar beställa hej vilt för att partnern inte ska misstänka att han satt och spagettidreglade över några bröst. När hon då säger något till slut, jag minns inte om det var "men nu måste vi åka" eller något sånt, så säger han "å öronproppar också".

 

 

Jag undrar hur det känns att vara man och dels bli framställd som en mindre begåvad fjortonåring, som liksom sitter och smygsurfar på bröst som han inte kan stå för och sedan har en mor-barn förhållande till sin partner och skaffar öronproppar när hon undrar vad han gör.

 

Gubben låter utvecklingsstörd. Är det kanske den typen av klientel som Laitis har? Då kan jag ju förstå hur reklamen var riktad, men var det till normalbegåvade män (för jag antar att man inte ville dra till sig någon kvinna till gubbaffären) så undrar jag hur dessa normalbegåvade män känner sig när de blir liknade vid en varelse så är så långt ifrån man och normalbegåvad som man kan komma!

 

Om det var mitt företag så skulle jag DÖ av skam när jag hörde reklamen som jag skulle ha missat att förhandslyssna på.

Vi har så givande diskussioner, jag och Lilla. Till exempel den här, mycket vettiga diskussionen:

 

Mamma, vilken dag är det idag?(snällt och normalt)

Det är tisdag.

Nää, DET ÄR FREEEEDAG!!!! Idag får vi fredagsmys.(lite haha-där fick du!)

Nej, det är tyvärr bara tisdag. Igår var det måndag och i morgon är det onsdag.På fredag blir det fredagsmys.

NEEEEJ! DET. ÄR. FREDAG. Det är för många tisdagar! Tisdag hela tiden!!!Varje dag!(både arg och uppgiven)

Ja, det kanske känns så, men det är i alla fall tisdag idag.

FREEEEEDAG!!! Vi SKAAAA ha fredagsmys idag!!!!!! (hotfull)

Men jag kan inte göra så att det blir fredag.

JOOO! Det ÄR fredag idag (sägs triumferande)

 

Där någonstans brukar jag ge upp och säger något moget. Kanske "ja men skitsamma, det är väl fredag då, men ni får ändå inget fredagsmys!", eller något annat som jag kan vara stolt över.

På en sajt jag var inne på fanns en fråga om vad man bråkar om. Man fick fylla i ett alternativ. Alternativen var städning, pengar och annat. Vad hände med "du kan fylla i flera alternativ"??!! Fyllde snabbt i städning och började läsa kommentarer. Uppseendeväckande många skrev att de aldrig bråkade om något. Jag började undra vad felet var tills jag läste att folk definierade "bråka" som att skrika åt varandra, kasta saker, och kalla varandra för fula ord. Då bråkar vi  inte heller. Skriker jag jag enligt min andra hälft lite nu och då. Själv kallar jag det för att höja rösten. Det vi då civilicerat diskuterar om (vilket jag förstått att man kan kalla det i stället för bråka) är lite allt möjligt. På topplistan över mest frekvent förekommande diskussionsfrågor ligger nog följande:

Man blir lite förvånad när man läser en bok som utspelar sig i 1800-talsmiljö och har läst en bra bit, när huvudpersonen plötsligt lyssnar av telefonsvararen! Hur hanterar man det? Den unge mannen som kom in i affären tidigare, hade han inte hög hatt och lång rock och liten käpp med silverhandtag? Och de långa tunga stora 1800-talskjolarna och kängorna med snörning, vad ska jag tro om dom?! Unge stilige mannen kanske hade keps och täckjacka och han hade förmodligen aldrig sett en sån liten käpp som jag tror att man hade på slutet av 1800-talet. Huvidrollsinnehaverskan kanske hade jeans och hon kan ju ha haft vilka skor som helst.

 

Jag borde anat oråd redan när unge mannen dök upp och ville köpa affären för att de skulle bygga ett köpcentrum. Det gjorde jag inte. Jag hade inte en tanke på det faktiskt. Kommer det in en snygging i hög hatt, överrock och blanka skor (och käpp!), då ifrågasätter man inte att han vill bygga köpcentra mitt i 1800-talet.

 

Det är bara att börja om, för handlingen utspelar sig uppenbarligen inte i den tid jag hade trott. Vet bara inte hur jag ska lyckas byta ut miljön och kläderna jag såg framför mig. 

Det går inte att beskriva känslan av middag hos goda vänner utan barn. Inte våra, inte deras. Bara vuxna! Helt underbart!!! Guuuud vad jag pratade till punkt, satt ner och åt, inte tillrättavisade någon eller avbröt dispyter. Bara umgicks. Det är värt så oändligt mycket.

 

Idag mår somliga av oss som vi förtjänar. Jag körde och mår som en prinsessa, men det kan hända att den andra vuxna personen i det här hushållet mår lite räv. Han säger att han stöp på calvadosen, men jag vet just inte om det var just den av jordens alla alkoholhaltiga drycker. 

 

Vi får borsta till oss och ladda för fortsatt vabbande den här veckan.

Stora och pappan är ute och spelar bandy, Lilla sitter på bordet och äter lördagsgodis och serBumbibjörnarna  och jag har just tagit en paus från städandet. För varje godis som Lilla tar upp ur påsen hörs ett jubel "åh titta mamma, jag fick en sånhär!!!".Jag har försökt förklara att jag redan vet vad som finns i påsen eftersom det var jag som köpte den igår (och tio godisbitar minns jag), men lyckan är så total vid varje ny godis att det glöms bort.

 

Jag har sömnbaksmälla. Sådär som man får av att ha sovmorgon när man inte är van. Hoppas att en Ipren och en kopp kaffe ska råda bot på det, sen väntar badrum nummer två på städning. Som jag längtar!!

Åtminstone ett av mina barn har börjat lägga sig till med en del artighetsuttryck för att få sin vilja igenom. Om Lilla säger "kan du vara så snäll och hämta min snutte?" med bevekande röst och huvudet på sned, då är chansen att få sin snutte ganska stor.

 

I natt hade jag också svårt att motstå "är du snäll och gör en kompisplats åt mig på din kudde?". Jag var en snäll kompis i ungefär fem minuter. Sen hade den här snälla kompisen fått nog av host i ansiktet.

 

Å guuuud sån gnista jag går runt med denna grå torsdag! Det är ett glimmande lyckorus efter denna natt av hostande, snorande, letande av snuttar och alla mina drömmar om bilar som inte startar och kläder som jag glömmer att ta på mig. I morgon ska jag i alla fall vara hemma och vabba i stället och då är det dessutom så kallad "köpdag" när det gäller appar.

 

Vi har blivit tvungna att begränsa app-köpadet eftersom Lilla drabbats att köpdjävulen. Nu är det fredagar som gäller och då hjälper det inte att komma smygande med "paddan" och hävda att man hittat ett "supej-jätte-gjatis" spel. Tjatar man (frågar man igen när jag sagt nej), åker paddan upp på höga byrån och får bara användas av mamman. Hon har också drabbats att köpdjävulen, men köper inga appar alls, utan kläder och papperssaker och sånt som kan behövas i framtiden. I morgon är det ju som sagt köpfredag och dessutom vabbdag, så då får väl mamman ta sig en tur i nätbutikerna.

 

 

Tappade helt stinget under sommaren. Nu är det höst och pedagogiska mamman har omfamnat vardagen igen.

 

Vi höstmyser ungefär som vanligt. Skillnaden är att barnen under sommaren kommit på hur de ska reta varandra och andra närvarande till vansinne.

 

En klassiker:

Barnen ser Hacke Hackspett och redan där är ju allt lite hysteriskt.

Introt spelas igen och i slutet på det härmar Lilla det som sägs "Isabeeell".

Stora hugger som en kobra. "det är inte isabell, han säger GISSA VEM!!!"

Där går då startskottet för syskonbråket. Ganska snart, efter att ljudnivån påtagligt höjts, blir givetvis jag inblandad med ett unisont "maaaaamaaaa, eller huuuuuur, visst säger han inte så!?!?!!" Jag försöker på ett fint sätt tala om min åsikt ("det spelar väl för fanken ingen roll vad han säger! Sluta bråka om det!!")

Det blir tyst en liten stund...till Lilla för att hälla bensin på glöden, retsamt ropar "isaaaaabeeeeeelllll"