Vardagens vedermödor kliar och sticks

 

Det är ingen hejd på vad effektiv jag är när jag bara får vara ifred en stund. Sju punkter på listan strukna och jag kan börja vara trevlig mot familjen igen.

 

Lilla vill ha sin guldklänning på bröllopet. Jag har sagt att den i så fall får vara med på festen, den egna festen med barnen som vi sagt att vi ska ha någon dag efteråt. Annars kan den också passa på kusinens kalas. Varför jag inte säger ja till klänningen på bröllopet? För att Lillas pappa skulle dö av lidande. Hade det hängt på mig så hade det varit ok. Men, nu är vi två föräldrar och det är inte bara mitt bröllop.

 

Lilla är i alla fall bedårande söt i sin klänning!

Sådärja. Överraskade mig själv (och övriga närvarande) med ett litet bröllopsutbrott i morse. Nu har jag skrivit nya listor och känner mig lugnare.

 

Igår hade Stora kalas och jag kastades mellan hopp och förtvivlan under de två timmarna eventet varade. Idag är barnen och kompisar ute och leker med vatten. Parketten i vardagsrummet lever farligt och så även grannarna, två skröpliga åttioåringar som inte har så mycket att sätta emot om vattengerillan kommer. Då får jag skämmas och gå dit och be om ursäkt. Har jag tur hinner vattnet ta tyst på deras radio P4 som hela kvarteret lyssnar på.

 

Nu ska här fixas grejer på listan. Först ett samtal till godisköparen. Nu ska vi enas om karamellerna.

Det är inte bara jag som fått bridezilla-tendenser. Idag ringde min blivande man och uppmärksammade mig på att festhäftena kommer att skära sig mot presentaskarna och krävde att jagf skulle ringa tryckeriet och stoppa pressarna. Sedan ringde han igen och tyckte att det var jobbigt att jag skrivit fel nummer på bröllopsmarschen. Vi får med andra ord se om vi verkligen blir gifta, trots dessa allvarliga tillbud.

 

Mamma ringde mitt i arbetsdagen och kommenderade mig att kontakta sy-Asta, för i morgon innan 10 ska jag, klänningen, samt rätt utvald bh, befinna oss hos Asta. Detta slutade med att jag på 40 minuter ( inklusive cykelturerna) hade köpt min bröllopsbh. Vi kan sammanfatta det på följande vis: Det blev inte gratis.

 

 

 

 

Ni vet bagaget, det där bagaget som man bär med sig, ibland kan göra sig av med, men hur som haver bär på och måste förhålla sig till. Det bagaget.

 

Jag gillar (eller ibland inte gillar, utan bara måste eller råkar) att plocka upp saker ur ryggsäcken för att se vad det är. Ibland handlar det om saker/händelser som påverkar självkänslan, eller beteenden, tankar eller känslor, andra gånger är det erfarenheter. Ibland positivt och ibland negativt. 

 

För några år sedan (fem?) lyckades jag fiska upp en riktigt ful sak. Jag synade den för att se vad det var och blev mycket tagen när jag förstod. Vem fan har lagt den här fula, fula, tunga saken i min ryggsäck?!?  Här har jag gått och haft ont i ryggen, i själen och vinglat hit och dit på vägen, bara för att någon annan lagt sin anskrämliga last i min ryggsäck. 

 

Jag vred och vände på den i ett par år till, tvivlade och tänkte att den kanske borde vara där, att den kanske inte var så tung som jag hade trott. Till slut hade jag grubblat färdigt och kastade iväg skräpet.

 

Efteråt förstår jag varför vissa rörelser gjorde så ont och varför jag ibland avstod från sånt jag ville vara med på. Jag bar på någon annans känslor, hade gjort dem till mina och hade dessutom förvrängt dem och gjort dem än mer tunga och fula och skadliga. Jag fick dem av någon annan, som la dem i mitt bagage och där blev de mina.

 

Det är så oerhört mycket lättare utan tungt, fult  skrot. Förmodligen finns det mer, som jag inte lyckats hitta av, men det jag oredan lämnat tar jag inte tillbaka igen.

Lilla och jag har tittat på Storas fotbollsträning. Lilla har fått för sig att det finns något som heter "fotbollsmys" och kräver picknick varenda gång. Så i vanlig ordning satt vi på läktaren, picknickade och såg inte mycket av träningen.

 

Picknickprat:

 

Lilla: Är det här ett pappafrö?

Jag: Nej, det är ett linfrö. Pappafrön är mycket mindre. Man kan knappt se dom.

Lilla:Då kan pappan stoppa dom i mamman när hon sover.

JAg: Eeeh nej, hon måste vara vaken.

Lilla:( upprörd och bestämd) Näe hon måste sova! Då sen upptäcker hon bebisen och då blir hon ju jätteglad!!

Jag: Jaha, du menar att det ska vara en överraskning?

Lilla:JA!

 

Lilla: Spelar Stora på konstgräs?

Jag:ja.

Lilla: På låtsasgräs?

Jag:Ja.

Lilla: Vilken tönt!

Efter en helt underbar möhippa är jag ganska sliten. Blev så totalt överraskad och förvånad och omtumlad och glad att jag fortfarande knappt landat. Så många fantastiska tjejer som var med på ena eller andra sättet. Jag är helt överväldigad. Poledancing som var grymt roligt (och jobbigt!) god mat, härlig spabehandlig och bästa tänkbara sällskap. Jag har många fina tjejer runt mig! Bästa dagen och den kan jag leva länge på!!

 

För att ta ner mig på jorden, antar jag, så har Stora och Lilla kommit med komplimanger idag.

 

Lilla: Varför har du så mycket hår i näsan?

Stora: Oooooj vilka tjocka lår du har! Woooaw, så här tjocka!

 

Nu har Lilla sprungit ut i kvarteret i bara underbyxorna och jag antar att det faller på min lott att åtgärda det hela.

En hektisk vecka har det varit så lång och det verkar fortsätta i samma takt. Det liksom karusellar på. Det ska gås till tandläkaren i två omgångar, akupunkteras, pratas med präst och med kantor, ringas till försäkringskassan, has jobbmöten som jag glömmer bort, gås på homepartykväll, fotbollsmatcher x 3, köpas skor och kläder till barnen, planeras, ringas, fixas och utanpå detta ska det jobbas 100%. Men men, det är ju trevligt det mesta i alla fall.

 

Trätoämnen när man planerar bröllop:

 

• Ska brudparet också sjunga med i psalmerna? 

JA, säger jag och det tänker jag göra också. NEJ säger brudgummen, det är bara dom andra som sjunger.

• Skriva "hen" i festprogrammet.

JA, varför i hundan inte?!?- tycker jag. NEJ, för i helvete!- tycker brudgummen.

 

Ja ni ser, viktiga frågor. Vi kompromissar vidare. Jag sjunger och han får vara tyst. Typ så.

 

 

Under långhelgen har vi ägnat åt oss åt att semestra. Vi har varit ute på havet, gjort utflykter, klättrat i berg, varit på stranden, umgåtts med familjen, ätit gott, läst böcker och bara njutit.

 

På stranden fiskade vi upp en spigg som fick namnet "Spigge". Stackars Spigge blev genast tilldelad en sjuksköterska (jag) samt en husläkare (Lilla) som skulle hålla koll på honom. Sjuksköterskan försökte övertyga doktorn om att Spigge mest bara behövde simma omkring i hinken för att ha det bra och fick hindra doktorn ifrån att lägga stora stenar på Spigge. Till slut kunde den snälla läkaren inte hålla sig längre, utan sa att nu skulle vi undersöka hur Spigge egentligen mådde.

 

Sköterskan: Hur verkar han må?

Läkaren: Jodå, bara bra. Han gapar och gapar och är så duktig!

 

Till slut undslapp Spigge läkarbesöket med blotta förskräckelsen och blev utsläppt till nya vänner vid nästa strand.

 

Det finns många ohälsosamma spiggar.

Vi sitter i bilen på väg till mormor. En 15-årig, lättklädd tjej cyklar förbi.

 

Lilla: titta, Stora! Kolla bruden!! Vilken brud!!

(Stora skrattar lite roat)

Lilla: kolla bruden mamma!

Jag: Ja, titta där.

Lilla: Nu blev jag faktiskt lite kär i henne!

Jag: Jaså, är det så? (Stora fnissar)

Lilla: Ja, inte sådär kär som jag är i dig, för jag är ju jättejättekär i dig, men lite. Litegrann kär blev jag.

Jag: Ja, där ser man!

 

 

Är så sjuuuuukt bakis idag!! Skulle behöva soffläge, te och hårt bröd med smör och ost. Inte en droppe alkohol drack jag, men jag var uppe till 01.15. Har lovat mig själv att aldrig göra om det.