Ibland har man tur i valtider

När jag gör valtester så tycker jag som ALLA partier. Tyvärr får jag inte rösta på alla och liksom välja vilka frågor jag vill att de ska driva, så det här blir ju förstås ett problem.

Nu har jag stått bakom två unga, naiva moderater i kön på Ica maxi. Detta innebär att jag kan stryka ett parti från listan. Maken till dumheter har jag sällan hört!

Smörj

Hittade vi detta, inklämt bakom gästsängen:




Vi har ju våra alltid pågående bråk om insmörjning, både sommar och vinter men mer påtagligt den här soliga sommaren.

Stora hade alltså gömt grejerna för att slippa bli insmord.

Fastnat i vinkelvolten...

Jag skulle behöva (och vill!!) börja yoga, som en väg till mindre stress och migrän. MEN att få in ett yogapass i vardagen stressar mig!

Jag går på akupunktur som ska hjälpa mig med migrän. Att ta sig iväg till akupunkturen innebär nio gånger av tio ett stressmoment. Stress är dåligt för migränen.

Jag behöver träna för att kroppen ska må bra och inte minst själen. Av träning får jag migrän.

Jag skulle behöva gå ner i arbetstid för att slippa stressa så jävla mycket för att hinna göra allt det som ska hjälpa mig att stressa mindre. Om jag går ner i tid har jag inte råd att betala mina räkningar. Då blir jag stressad.

Går jag ner i tid har jag inte heller råd att betala akupunktur.

Så, hur gör jag?

Ohyra och sharialagar

Inte nog med att jag är inne på fjärde dygnet med migrän, vi har fått tillbaka lössen också. Jag hatar löss.

Jag har behandlat oss och vi har bytt lakan, samt infört mösstvång i soffan. Visar man en hårslinga blir det spöstraff. Nästan.

Tror att vi ska skaffa gästmössor som ska vara obligatoriska för alla besökare.

Migränfällan slår igen

Alltså, jag vet att det är deras jobb, men jag blir alltid så tacksam över att mina chefer inte skriker "why don't you just go fuck yourself" när jag ringer och sjukanmäler mig. Jag hatar att svika arbetslaget när jag som mest behövs. Att jag dessutom inte kan tala om när jag kommer att vara tillbaka, det gör inte det hela skojigare.

Vardagskaos

Stora har en kompis på besök. En kompis som är mer på Lillas nivå. Det har varit tjafs om huruvida Hulken är den starkaste superhjälten eller inte och såna viktiga saker. Allt slutade med att Stora med kompis stack iväg altanvägen, varpå Lilla vrålar från soffan "han överger sitt hem, han överger sitt heeeem!!!!". Lilla. springer naken ut i regnet i jakt på rymmaren. Han kommer inflåsandes, mycket upprörd "han har övergett oss! Stora har övergett dig och mig och mamma! Han har övergett oss I DINA SKOR!!!!".

Äktenskaplig kris

Vi har under gårdagen genomgått svårigheter i äktenskapet. Jag har nämligen köpt nya kaffemuggar. I en färg som min man inte gillar. Han gillar en färg och det är den glada färgen svart. Jag gillar även andra färger och nu blev det muggar i andra färger. Detta kombinerat med att jag gav gamla muggarna till återvinningen, värmen och att vi står instängda i ett förråd och rensar, gjorde att stämningen blev lite...låt oss säga ansträngd. När jag dessutom bara hittade fem muggar av sex, började jag misstänka att han hade glömt undan en mugg för eget bruk. Detta kom vi dock aldrig tillrätta med. Men nåde muggen om den dyker upp bland finporslinet...

Nostalgi...

Rensar förråd och garderober. Hittar en snygg jacka som jag inte använt på flera år. När jag letar igenom fickorna hittar jag en liten oansenlig post it lapp. I en liten stängd ficka ligger den och jag minns precis när den hamnade där.



Jag hade gått och stängt in mig på jobbet för att ringa barnmorskan för att boka ett inskrivningssamtal, gravid med Lilla i magen. Det var SÅ hemligt att jag var gravid, så det var ett under att barnmorskan hörde vad jag viskade i telefonen. För att inte tappa lappen var jag noga med att stänga fickan.

Idag har jag svårt att förstå varför jag velat vara så hemlig med graviditeterna, men det skulle inte förvåna mig om jag hade reagerat likadant vid en tredje graviditet.




Bye bye Bic!

Storfamiljslivet är över för den här sommaren. Det betyder att den livsfarliga uppgiften att raka benen med pappas rakhyvlar, också är slut. Det brukar sluta med ett blodigt badrum, papperstussar på såren och sedan ärr som sitter kvar i flera år.

En variant, något annat år, vore kanske att komma ihåg sin egen hyvel, ta sin mans eller helt enkelt köpa en på plats. Men då står dom där så nya, gula och somriga (och gratis), en hel hink med Bichyvlar och så är rakningscirkusen igång igen.




Storfamilj

Sommarlovet i storfamiljen går faktiskt riktigt bra. Barnen leker med kusinerna, vi vuxna hinner umgås mellan varven och till middagarna är vi mellan nio och femton personer. Jag har frivilligt varit här i snart tre veckor. Dessutom har jag varit ensam med barnen i fyra dagar utan större sammanbrott.

I övrigt blandar jag friskt, lovsånger och svordomar i en salig (?) röra. Vad har hänt?

RSS 2.0