Vardagens vedermödor kliar och sticks

till barnaskaran "vad tar ni er till?!?! Sänk ljudet!!". Kändes plötsligt som att vi flyttat till Saltkråkan, för 40 år sedan. 

Bortsett från all migrän så har detta varit ett riktigt bra år. Bäst var världens bästa jobbförändring. Sommarens alla timslånga bad i havet var också bäst. 

Titta på den här flickan. HON är ledsen!  Vet du varför? För att hennes mamma och pappa är döda. Hennes mamma ligger i den där kistan!!!

Det blev omedelbart knäpptyst. Av flera orsaker borde jag skänka en slant.

Morgonklapparna är öppnade och nu väntar en lång dag med ett par mycket uppspelta barn. 

Först såg vi en film om julens traditioner. En film gjord för barn. Borde ju vara ett säkert kort tänker man. Så var det inte. Det var peppar för "mannens sexuella lust", granris för att smiska frun i sängen (ja nästan!) och en del brygder för sexuell njutning. 

Igår såg jag ett, i mina ögon,  oskyldigt dejtprogram. Att Stora satt bredvid och spelade Hay Day gjorde alltså inget. Trodde jag ja! Innan jag hann så mycket som tänka "skämskudde ", så var det en idiot som frågade en av de dejtande prinsessorna om hennes dejt hade stor snopp. Stora kan tyvärr läsa undertexter. Stora började fnissa och frågade varför tjejen frågade så. Vad svarar man på det?! Jag sa helt enkelt som det var, att jag inte fattade någonting alls och att det var en jättekonstig fråga. 

För övrigt hoppas jag att våra grannar inte tittar så mycket på barnkanalen. Lilla hälsade nämligen på på grannfrun med ett glatt "hej, tant Lyckra " häromdagen. 

Såhär två dagar innan julafton är det en himla massa som måste falla på plats. Eller snarare som måste falla in i min brevlåda, alternativt "närmaste utlämningsställe ". Annars har jag inte så mycket materiella ting att bidra med på Stora dagen. Visserligen bidrar jag ju med mitt goda humör och min strålande själsliga (tänkte gömma telefonen och paddan) och kroppsliga närvaro, men barnen är gräsligt giriga och nöjer sig inte så lätt. Så, kom igen nu posten och DHL!! Mitt goda moderskap hänger på er!

Som fru har jag i alla fall dragit mitt strå till stacken. Detta genom att ge min man presentångest och en dyr termosmugg (fast det vet han inte). Vi hade visserligen sagt att vi inte skulle ge varandra något och när jag ändå hittade den perfekta klappen så tänkte jag inte säga något om det. Nu är det ju tyvärr så att jag lider av en lättare sanningsmani och kunde inte hålla mig. Så, ikväll efter jobbet ska min extra lyckliga man iväg på presentjakt. Detta till en fru som inte önskar sig något. Precis vad han önskade sig. Eller inte så mycket kanske.

Förresten så älskar jag psalmer och eftersom det här är en av årets två stora psalmhögtider, så funderar jag på om soffan är min plats idag. Min mamma blir för övrigt så glad att hon nästan gråter när jag sjunger lovsånger. Oklart varför.

Jag hade inte tid att leta reda på någon bild, men en gammal hederlig knapptelefon fick agera snippmodell.

En modern snippa:

Kristyren blev för lös och rinner av, Lilla åt upp en del av skorstenen, barnen slamsar och äter upp allt som ska vara på och jag är ett åskmoln som skjuter iväg blixtar. Köket ser ut som dagen efter bomben. Så mycket mysigare blir det inte den här veckan.

Just nu präglas familjelivet här hemma av en nyhet. Lilla har lärt sig vissla. Högt och skränigt och under dygnets alla vakna timmar. 

Innan jag blev sjuk hann jag köpa en ny tomte. Vi har mycket sparsamt med julpynt och jag tänker att vi kan köpa något nytt varje år. 

Lilla har ett öppet sinne och tyckte att vi köpt en jättefin tomtemor. Pappan i familjen frågade mig lite diskret om Lilla skämtade, men se det gjorde han inte! Lilla skrattade för sig själv och tyckte att pappan var korkad. Tomtefar har ju mycket mer skägg än tomtemor.

Låt mig presentera tomtemor!

Stora mumlar något för mig ohörbart.

Lilla bittert till Stora: Nej, jag VET hon ÄR inte snäll!!!!