Advent och november
Mörkret påverkar mig just nu. Jag är van att hinna se ljuset på dagarna men med nya jobbet blir det exakt noll dagsljus. Även om jag är helt vansinnigt nöjd med mitt jobb så är mörkret sim en grå filt över allt. När vi igår åkte hem från ett ärende säger Lilla "ja nu blir det kväll, solen har gått och lagt sig nu". Då var klockan 14:38 och tyvärr hade Lilla helt rätt.
Nu är det ju i alla fall första advent och här ska julpeppas! Lilla har gått runt i luciakläderna hela helgerna i en månads tid och Stora sydde igår en blå kudde med gula bokstäver som sa "god jul", så barnen har redan börjat.
Vi brukar gå ut hårt och smälla upp allt julpynt inklusive gran, på första advent. I år verkar det som att detta kanske får vänta lite. Pappan i huset har fått för sig att hallen ska renoveras nu. Mitt i det som ska vara glögg, pepparkakor och småtomtar. Nu blir det byggdamm, svordomar och städning i stället.
Utspelad av tomten
Det finns vissa nackdelar med att ha barn som tror på tomten.
Efter att redan skrivit upp 37 saker på önskelistan...
Lilla: Den här (pekar på en skräpbilbana av plast) önskar jag mig också!
Jag: Vill du verkligen ha en sån? Förresten är den jättedyr.
Lilla: Jamen det spelar ju ingen roll! Tomten är ju helt makalös, han kan säkert fixa en sån där!
Thermacare buzzador
Är just nu med i en buzzadorkampanj för Thermacare. Jag har periodvis ont i nacken och tänkte att det vore kul att testa. Satte dit ett värmeomslag i morse och himlar så skönt det värmer! Rekommenderas verkligen!
Funderar på om man kan sätta dem på huvudet när man har migrän också. Utan att sätta fast dem då förstås, måste läsa på...
Flygfärdig?
Vem köper bindor utan vingar? Varför finns dom ens? Det är så irriterande att köpa fel!! Ett helt paket som jag i stället får använda som "bomullsrondell" till ansiktsvatten.
Nästa gång jag har pms ska jag skriva ett tydligt brev till berörda företag, innehållandes viktig information om mina åsikter rörande riktiga bindpaket som liknar paketen med vinglösa.
Fel diagnos
Stora frågar mig i hallen: Känner du någon som har epilepsi?
Lilla svarar snabbt från toaletten: Det gör jag!
Jag: Ja det gör du ju! Ska du berätta för Stora vem det är?
Lilla: JAG äter lypsyl. Jag gjorde ju det nyss!
Jag: Inte lypsyl, epilepsi!! Vem känner du som har epilepsi?
Lilla: Jaha... Ja det har ju NN.
Effektivitet när den är som bäst
Jag ska läsa en bok i helgen, en från kategorin "facklitteratur". Den behandlar ett välkänt område som intresserar mig. Trots detta verkar jag hela tiden hamna på avvägar (som nu till exempel). Jag har plockat ur och i diskmaskinen, tvingat igång Storas läxläsning, letat julklappar på nätet, läst både jobbmejlen och den privata, samt rensat en handväska på kvitton. Nu hamnade jag i soffan med mobilen och bloggen och undrar om jag ska se ett avsnitt av något på TLC. Det ligger också tvätt som behöver komma in i garderoberna. Plötsligt är jag så himla upptagen!
Julfunderingar
I förra julkalendern svor dom två gånger enligt en säker källa. Dessutom svors det en gång i radiokalendern. Stora tycker att jag faktiskt borde minnas det. för egen del minns jag inte ens hur många gånger jag själv svor igår, så förra årets radiokalender är inte på min lista över saker jag minns.
Lilla har föreslagit att vi ska ägna dagen åt julpyssel. Är inte det lite tidigt?
Toaletterror
Alla med småbarn känner igen att man aldrig är ensam på toaletten. Minst 50%, gärna 100% av barnen ska alltid med in.
Nu trodde jag att detta höll på att gå över i det här huset. Stora är ju rätt stor och vill oftast inte följa med mig i så privata ärenden. Däremot kan det bli en hel del ovälkommet prat genom dörren. Gärna skrikandes från den våning jag INTE sitter på. Lilla kan hänga på dörren, hota att låsa upp, undra varför jag heeeela tiden, aaaaalltiiiiiiid, allltiiiiiiid låser aaaaaalllllaaaa dörrar, så himla orättvist!!! Men, jag är nästan alltid själv där inne.
Så, nu när jag börjar se slutet på en era och tänker att det här ska bli fantastiskt, så går vi (som man alltid gör när man har barn) in i en ny fas.
Nu för tiden ser det ut såhär:
Barnen är på nedervåningen och gör något eller inget, helt normal aktivitet.
Jag smyger upp på övervåningen för en lugnt och stilla toalettbesök.
Jag hinner precis sätta mig innan det börjar....
Stora vrålar "NÄÄÄÄÄ", Lilla kontrar med "JOOOOOO", detta eskalerar på alla sätt och vis och för mig går liksom nödigheten över. Skriken fortsätter och jag kliver upp.
Jag skriker från övervåningen "men vad ÄR det som händer????"
Problemet redovisades idag med: Lilla tog en bit hårt bröd och Stora skulle förhindra detta. (Det kan röra sig om alla möjliga spännande övertramp. Med fördel inbillade.)
Jag ber båda ge själva fanken i vad den andra gör, åtminstone i fem minuter och hälsar att jag ska gå på toaletten.
Jag går in och stänger dörren.
Lilla kommer och börjar fråga varför jag låst...
Ny fas alltså. Stora barn börjar tjafsa om ingenting på annan våning och skriker tills mamman inte kan utföra några som helst konster på toaletten.
Nu trodde jag att detta höll på att gå över i det här huset. Stora är ju rätt stor och vill oftast inte följa med mig i så privata ärenden. Däremot kan det bli en hel del ovälkommet prat genom dörren. Gärna skrikandes från den våning jag INTE sitter på. Lilla kan hänga på dörren, hota att låsa upp, undra varför jag heeeela tiden, aaaaalltiiiiiiid, allltiiiiiiid låser aaaaaalllllaaaa dörrar, så himla orättvist!!! Men, jag är nästan alltid själv där inne.
Så, nu när jag börjar se slutet på en era och tänker att det här ska bli fantastiskt, så går vi (som man alltid gör när man har barn) in i en ny fas.
Nu för tiden ser det ut såhär:
Barnen är på nedervåningen och gör något eller inget, helt normal aktivitet.
Jag smyger upp på övervåningen för en lugnt och stilla toalettbesök.
Jag hinner precis sätta mig innan det börjar....
Stora vrålar "NÄÄÄÄÄ", Lilla kontrar med "JOOOOOO", detta eskalerar på alla sätt och vis och för mig går liksom nödigheten över. Skriken fortsätter och jag kliver upp.
Jag skriker från övervåningen "men vad ÄR det som händer????"
Problemet redovisades idag med: Lilla tog en bit hårt bröd och Stora skulle förhindra detta. (Det kan röra sig om alla möjliga spännande övertramp. Med fördel inbillade.)
Jag ber båda ge själva fanken i vad den andra gör, åtminstone i fem minuter och hälsar att jag ska gå på toaletten.
Jag går in och stänger dörren.
Lilla kommer och börjar fråga varför jag låst...
Ny fas alltså. Stora barn börjar tjafsa om ingenting på annan våning och skriker tills mamman inte kan utföra några som helst konster på toaletten.
En dos raseri
Jag måste snart ha en varningstext runt mig och min inboxen. Jag vill inte ha några provocerande mejl eller samtal när jag har pms- thank you verk much.
Idag kunde jag ha briserat och hade förmodligen skaffat mig några ovänner. På något mirakulöst sätt hann jag sansa mig lite och det blev bra, men hjälp vad nära att jag släppte alla spärrar. Att de vågar närma sig mig när jag är i detta premenstruella helvete...
Tidsmaskinen
Så här ser min käraste ägodel ut just nu:
Det känns faktiskt väldigt 1400-tal att vara så fäst vid sin kalender, men så är det. Ni anar inte hur många livsuppehållande lappar man kan få in mellan bladen!
Hanteras varsamt!
Har ni sett Bytt är bytt? Snart kommer ett föremål från 300 år f.k. att dyka upp. Ett bruksföremål som fantastiskt nog fortfarade fungerar och som innehar lite av en hedersplats i en byggnad i min närhet. Det är sällan man får möjligheten att stifta bekantskap med så unika ting, men ibland har man tur. En får känna sig utvald!
Bifogar en bild.
Nöjd mamma
Jag blir så glad av att mina barn har både tjej- och killkompisar. Idag är leker de båda med varsin kompis av motsatt kön. Jag tänker att det är berikande för deras sociala kompetens att inte bara leka stereotypa lekar med barn av samma kön. Nu är Stora kanske inte någon extremt stereotyp lekare i grunden, oavsett kön på kompisarna, men Lilla är rätt fokuserad på lekar som är typiska så kallade "killekar". Hur som haver blir jag alltid glad när jag ser att de kan leka bra lekar, utvecklande lekar (om man nu ska gå in och döma vilka lekar som är det och inte) tillsammans med både flickor och pojkar.
Lekkärlek över könsgränserna
Lördagsnöje
Vi har varit på match. Lilla var tvungen att följa med och började genast grina över mitt val av plats, men eftersom jag var där för att titta på matchen och inte för att leka i trapporna, så var jag obeveklig.
Vid något ögonblick tycks jag, i den allmänna irritationen över att ännu en match skulle ägnas åt Lillas tjafs i stället för Storas spelande, ha sagt att Lilla skulle få hamburgare, för när matchen var slut sa han glatt "sådärja, mot hamburgarna". På väg till McDonalds hann jag väl säga lite negativa saker om deras "skitmat " kan tänkas. Väl i den långa kön säger Lilla "jag fattar inte vad du snackar om, det här är ju riktigt najs!".
Dessutom fick han en bok och morötter, ännu mer najs enligt Lilla. Najs är ordet för det mesta just nu enligt Lilla.
Najs för mig vore om barnens närminne kunde uppgraderas något. Vi var inne på en äcklig offentlig toalett med små, trånga bås. Jag väntade till Lilla var klar och såg till att händerna blev tvättade, gav honom min handväska att vakta och frågade om han nu kunde stå helt stilla där, inte röra något och vakta väskan. Det skulle gå alldeles utmärkt sa han. Jag sätter mig och kissar och hör, från golvet "haha, jag ser dina skor mamma!" och ser ett rufsigt huvud pressat under båskanten, mot golvet. Lilla låg alltså platt på det smutsiga,kissiga golvet och lyckades väl täcka upp det mesta av golvet med sina kläder och hår.
Vi sammanfattar toalettincidenten med att jag hoppas ingen satt i något annat bås och hörde mitt bacillavskyutbrott. Det var inte värdigt en vuxen människa.
