Vardagens vedermödor kliar och sticks

Huvudet har varit fullt av sånt man inte kan skriva om, men som man väldigt gärna skulle vilja.  När det rör andra människor vill jag inte hänga ut någon. Därför blir jag lite tyst. Det finns sånt som man skulle vilja diskutera högt men som man inte kan säga för att det är så förbannat tragiskt för någon annan. Att stå och titta på liv som inte förvaltas på ett bra sätt, utan som bara raseras. Vuxna människor som inte får ordning på vad som är upp och ner. Outsägligt tragiskt och väldigt svårt att greppa. Att ha alla förutsättningar och hela livet i sin hand men inte lyckas ta hand om det utan totalt rasera allt. Sånt.

 

Men annars har jag mest i stället försökt ta tillvara på min egen vardag som jag inte vill kasta bort. Att andra visar på sämsta vägen gör att man själv får lite ny kraft att välja det som är bra. Så jag försöker fylla livet med barn, familj,vänner och husdjur och försöker hitta rätt dosering. 

 

 

Igår måste ha varit en av mina sämre mammadagar om man ska tro Stora. Först kom ett krav på tandborstning och sedan fick barnen varsin morot innan middagen. Så himla DUM!!!

 

Stora (med någon sorts gråt i halsen): Men VARFÖR ska vi borsta tänderna!??! Vi har ju inte ens ätit lördagsgodis än!!! Så himla oschysssssst!

Hemska mamman: Ni ska alltid borsta tänderna innan vi går iväg på morgonen, samma sak varje dag.

Stora(brölande): Men vaaaarföööör....

Hemska mamman: Dels för att ni inte ska få hål i tänderna, men också för att det luktar dåligt från munnen om man inte borstar tänderna ( ingen ny information alltså, vi har dragit den många morgnar).

Stora: Men det är min kropp!! Jag bestämmer!!

Hemska mamman: Ja, men då får du och din kropp sitta på ditt rum och ha dålig andedräkt.

Stora: Men ÅÅÅÅÅÅHHHH

Hemska mamman: när jag är på jobbet och har elever som inte borstat tänderna så kan det lukta så illa att man knappt kan hjälpa dem. Så vill jag inte att mina barn ska ha.

Stora: Du är världens dummaste!!!

Hemska mamman: Ja du får tycka det.

 

Nu ska hemska mamman fixa frukost till barnen. Förmodligen kommer de att tycka att jag är jättedum för att vi inte har tomtegröt och då får vi lära oss att leva med det också.

Min chef har förmågan att se ut som att hen har fått en stroke så fort jag öppnar munnen. Man kan ju tro att detta skulle få mig att tystna, men så fiffigt fungerar inte jag. I stället fortsätter jag att prata och får sedan utvärdera exakt hur mycket av det jag sa som berättigade till en stroke. Oftast inte så mycket.

 

Jag tycker om rak kommunikation. Jag säger min åsikt. Inte när det kan såra någon eller när det handlar om sådant man inte har med att göra (ja i alla fall så uttalar jag mig sällan om sådant annat än i ganska slutna sällskap), men när det handlar om mitt arbete eller mitt eget privatliv så är jag inte tyst. Eftersom jag uppskattar det hos andra så vill jag ju inte själv sluta med det heller. Dock har jag stundvis svårt att hantera sånt som jag ser som konstiga reaktioner, som att någon ser ut som att man sagt något högst olämpligt  när man pratarom något helt oladdat. Eller som att min chef får strokevarning så fort hen hör mig prata.

 

Läste på ett tidningsomslag att nu är det "inne" att vara introvert. Det är ju trevligt för de introverta, att de plötsligt passar in bäst och är coolast. Jag var nog inte medveten om hur rätt jag ansågs vara tidigare och kanske är det det min chef reagerar på, att jag är så omodern och utåtriktad. Jag är intresserad av att lära känna de människor jag har runt mig och gillar att diskutera saker. Ohyggligt förlegat med andra ord, så man får väl tänka att det är där det sitter. 

 

 

 

 

På kvällspromenaden började Stora fråga ut mig om hur troligt det var att jag skulle sälja mina barn och min man om jag fick mycket pengar. Jag försökte klargöra att jag inte skulle sälja mina barn för något i hela världen, att pengar inte är värt mer än människor och så vidare... Och då kommer frågan..

 

-Men om du var full då?

 

Ja, om jag var full då? Skulle jag sälja min familj?! Herregud, tror ungen verkligen det?!?

 

Jag förklarade att nej, nej och nej det skulle jag absolut inte. För att tydliggöra hur otroligt det skulle vara ( att jag blev full och sålde min familj) fick jag gå in i alkoholkonsumtion och fyllnadsgrad. För det första skulle jag inte sälja min familj hur full jag än blev och med tanke på den lilla fingerborg med vin som jag sippar på någon gång i halvåret så är fylla inte direkt något vardagsproblem. Inte ens lilla minsta lillkusinen skulle bli full om jag bjöd bort mitt barbievinglas!