Vardagens vedermödor kliar och sticks

Bästisarna har löss igen. Snart har vi alltså också löss igen. Kanske kan man bara skit i det? Embrace dina löss liksom! Eller så köper jag medel för 700kr igen och så kammar vi vidare.

Det finns få saker som kan få mig att känna mig så alkoholiserad som att vara på systembolaget och köpa öl med barnen. Tack vare mitt ytterst sparsamma drickande, händer det väldigt sällan, men jag känner mig ändå som en fylltratt varje gång. Idag var inget undantag och Lilla roade dessutom omkringvarande fylltrattar med sina funderingar. 

Lilla viskar ner i godispåsen "Lördagsgodis- jag älskar dig! " och ögonblicket senare har han plockat upp en geléfisk och utbrister "vilken donna!". Godisätandet efter frukost på lördagar är heligt för Lilla. Inte riktigt sunt, men jag hoppas att det är övergående.

Lilla: Är det där en skitmössa? 

Vi är bara mitt på veckan och redan har två barn frågat mig om jag färgat håret längst upp på huvudet. Jag frågade vilken färg det var och fick svaret "svart". Eftersom resten av håret är mer blont så ringde jag i eftermiddags till frisören.

" men snälla mamma, allt ser ju så ljuvligt ut här!!"

Idag har vi varit på stan och skämt ut oss. Jag med migrän och Lilla väldigt less. Jag väste elakt och hotade med uteblivna russin och lilla dansade breakdance på golvet och lekte kuragömma bakom kläderna. Allt detta för att jag skulle få mina 75kr tillgodo på Lindex. En ful kofta, möjligtvis också i fel storlek, blev "vinsten". Koftan är av en så konstig modell att jag knappt vet vad som är upp och ner och sen så sticks den också. 

Snäll som jag är har jag börjat prenumerera på Kamratposten åt Stora. Dock blev första kontakten med KP inte riktigt bra.

"Vad betyder sex som inte är en siffra?" undrar Stora. Jag frågar om han verkligen inte vet det, men nej, tydligen inte. "men du vet väl hur barn blir till??" frågar jag och Stora svarar tjurigt att inte det heller. Klockan var 06:00 på morgonen,  jag var för trött för att prata om något mer pedagogiskt än storken, så jag lovade att låna en bok om saken.

"Ja, ett vattendjur.." Svarar givetvis Lilla och tittar på mig som om jag tappat förståndet. Så, jag fick vända på steken och prata om att välja och rösta i stället.

Barnen undrar vad jag ska rösta på och svaret är att jag inte vet.

I går försvann barnen puts väck hem till kompisar och min äkta hälft och jag låg i soffan och såg partiledardebatt och utfrågningar. Det gav mig ungefär exakt ingenting. Alla snackar skit. Smutskastar andra i stället för att säga något positivt om sina egna idéer. Vilseleder genom att förvränga vad de andra gör/vill/har gjort. Helt värdelöst och ointressant med andra ord.

Jag tror att jag ska rikta in mig på det här med vattendjuren i stället, nästa gång barnen försvinner till grannarna.

Idag ska vi ha en sån där harmonisk morgon. Trots att jag vaknat vid 05:00 senaste veckan och är skrämmande trött. Så trött att rummet snurrar. Harmoniskt ska det bli. Inte som i går.

Igår slutade morgonen med ett argt barn som drog iväg utan jacka (överskattat plagg tydligen), sur över att jag inte gick med på att sätta bandage på ett litet sår och sur över att behöva ha med sig inneskorna. Lilla och jag blev ovänner av en anledning. NÄr jag lägger fram en hög kläder framför näsan på barnet och säger "Klä på dig. NU" och kommer tillbaka efter 10 minuter, hittar kläderna på hallgolvet och barnet i soffan med i-paden och vi är sena. Då blir jag arg. Då blir Lilla arg tillbaka och kräver att jag genast ska låta glad och trevlig. Jag försöker med "jag ÄR inte arg. Nu är jag bara lite irriterad. Gör som jag säger så blir jag glad!". Lilla hävdar att jag fortfarande låter arg och kan inte borsta tänderna då! Och Gud så glad jag blir när allt bara avstannar mitt i stressen. Jag försöker prata lugnt och glatt (låter mer psykotisk) något nonsens om hur glad jag är och kramar Lilla med all värme jag kan uppbringa och till slut tar vi oss iväg.

Så ska vi inte ha det idag. Nu ska det bli så bra så.