Vardagens vedermödor kliar och sticks

I går kan man säga att jag vann en oscar. För bäst välförtjänta mens. Grattis!! Det var ett hårt slit, men efter ett sista gråtutbrott så var det äntligen min tur. För mig själv höll jag hela tacktalet. Ni vet "tack gud för att jag fick mens och inte har nåt fel eller är gravid. Nu ska jag som jag lovade inte svära mer". Överlycklig var jag med på hela galan, log och visste att allt pekade uppåt (utom några skamfilade kroppsdelar då, men det tänker man inte på när man vunnit oscar för bästa mens).

Idag är det då dagen efter. Dagen efter efterfestandet, champagnen och långklänningen. Oscarn har fått en och annan buckla och min kropp blev nog körd genom mangeln. Mjukisbyxorna är på, iprenen tagen och jag är skamfilad.Tog just en promenad och kände att jag har ont överallt.I magen förstås, i hela underredet (inifrån och ut, för vidare information), i benen, i höfterna, i knäna. Höfterna vinglar som direkt efter att man fått barn man liksom småhaltar fram. Inte lika glamoröst idag alltså.

Nu är livet i alla fall snart normalt igen.