Aurora i helvetet?
Inför min andra förlossning fick jag ett besök hos en aurorabarnmorska. Ett enda futtigt besök, sent i graviditeten, som skulle räcka för att ta hand om en massiv ångest från förra förlossningen.
I alla fall så skulle vi hålla på med någon sorts hypnos... Hon skulle hypnotisera mig och sen skulle jag liksom hypnotisera mig själv(?).
Jag fick tänka på ett ställe som jag kände mig trygg och lugn på. Först valde jag skogen, men då var mossan lite kall, så det gick inte. Min barndoms trädgård gick först bra, men sen började jag kika på grannarna och gick husesyn och kollade i garderoberna inne i huset, så då bröts liksom lugnet. Till slut hittade jag en pool. En sån där pool som ligger på kanten av ett berg, nära himlen, i ett varmt land, med stjärnor som gnistrar. Varm, tryggt och avslappnat låg jag där och flöt.
Så kom jag då hem och skulle varje dag göra denna övning. Jag flyter och andas och vad händer? Jo, plötsligt dök det upp en haj och så var "The moment" över. Fortsätter försöka och nu går kanten sönder och jag kastas ut med badvattnet, rakt ut i havet. Tredje gången gillt får jag en kallsup och ger upp. Det var väl själva fan att man ska måsta dö flera gånger om dagen inför förlossningen! Jag slappnade av-dog, slappnade av-dog till tonerna av "Fields of gold", varenda dag fram till dagen innan förlossningen, då jag totalt bröt samman i stället, blev inskickad till förlossningen och lovades ett snitt när som helst om jag ville bryta förlossningen.
Det blev inget snitt, det blev en fantastisk förlossning, som jag inte skulle byta mot något i världen. Vägen dit var dock otroligt, onödigt kämpig och när jag hör Fields of gold så är det lätt att känna hur hajen kommer och nafsar mig i rumpan.
Kommentarer
Trackback
