Vardagens vedermödor kliar och sticks

Idag ska vi ha en sån där harmonisk morgon. Trots att jag vaknat vid 05:00 senaste veckan och är skrämmande trött. Så trött att rummet snurrar. Harmoniskt ska det bli. Inte som i går.

Igår slutade morgonen med ett argt barn som drog iväg utan jacka (överskattat plagg tydligen), sur över att jag inte gick med på att sätta bandage på ett litet sår och sur över att behöva ha med sig inneskorna. Lilla och jag blev ovänner av en anledning. NÄr jag lägger fram en hög kläder framför näsan på barnet och säger "Klä på dig. NU" och kommer tillbaka efter 10 minuter, hittar kläderna på hallgolvet och barnet i soffan med i-paden och vi är sena. Då blir jag arg. Då blir Lilla arg tillbaka och kräver att jag genast ska låta glad och trevlig. Jag försöker med "jag ÄR inte arg. Nu är jag bara lite irriterad. Gör som jag säger så blir jag glad!". Lilla hävdar att jag fortfarande låter arg och kan inte borsta tänderna då! Och Gud så glad jag blir när allt bara avstannar mitt i stressen. Jag försöker prata lugnt och glatt (låter mer psykotisk) något nonsens om hur glad jag är och kramar Lilla med all värme jag kan uppbringa och till slut tar vi oss iväg.

Så ska vi inte ha det idag. Nu ska det bli så bra så.