När ska jag lära mig?

Jag vill ge mina barns pedagoger något vid jul. Jag vet att de har lön, jag vet att de valt sitt jobb och jag antar att alla får julklappar av sina nära. Ändå vill jag ge något symboliskt till dessa fantastiska yrkespersoner för att de gör ett riktigt bra jobb.

Så långt är allt bra. Överens med mig själv och känner mig julvänlig och allt.

Det är där det börjar. Jag går in på Underbaraclara och läser om saffranskola, hör talas om hallonknäck och pepparkaksfudge inslagen i papper och bestämmer mig. I år ska jag GÖRA en present, personlig och inte så dyr. Liten påse med fint snöre, hemkokade karameller. Perfekt.

Och där sket det sig.

Dagarna går och knäcken bränner inte ens fast för den blir inte ens påtänkt!

Plötsligt dyker räddningen upp. En betydligt  mer kreativ kollega har gjort världens enklaste och finaste julgåva, en hyacint i fin skål med mossa. Inget klet. Bestämmer mig fort för att det är det jag ska fixa. Samma dag åker jag och köper hyacinter, skålar, mossa och liten tomte tittar ut. Kommer hem och känner att jag nog måste fixa allt mitt i middagen, men kommer på att jag inte köpt jord. Stackars hyacinten kan inte vingla omkring med tomten alldeles oinbäddad.

Nu har det gått fyra dagar. Hyacinterna står och börjar slå ut på diskbänken. Kan konstatera att det blev helt fel färg och att det kommer att skära sig mot skålen. Men allt är färdigt och jag kan vänta på att rätt stämning ska infinna sig. Snart sätter jag igång och drar fram blomjorden och hela fadderuttan och gör en hemgjort blomsterarrangemang till folk som hade blivit lika glada över en köpt påse riesen.

Nästa år så MÅSTE jag få insikt. Jag är ingen pysselfia, jag har ingen framförhållning och jag gör bäst i att köpa, inte tillverka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0