Om du får en semla, är du snäll då?

Det är tur att Lilla kan ta mig ner på jorden ibland också. 15 minuters kaosvrålande angående att jag tog ut matkassarna ur bilen (och det godkändes inte). Till slut var anfallet över och Lilla behövde kramar och en famn. Först hann vi skrämma skiten ur ett par grannar som förskräckt tittade ut genom sina dörrar.

Lillas och Storas pappa föll i stora fällan ett par dagar efter semmeldagen. Han gick med Lilla på affären, Lilla ville ha semlor (en helt vanlig torsdag) och fick semlor. Pappan är livrädd för arga utbrott. Han blir så svettig och rädd och stressad. Det han inte vet är att Lilla kommer att kräva nya mutor för att hålla tyst nästa gång.

Jag föredrar ett par utbrott och förtydligande av regler, än att varje affärsbesök ska vara en affärsuppgörelse/muthärva mellan förälder och barn. Jag brukar tänka "skrik du bara, mig vinner du inte över. Jag är lugn och du får mig inte ur spel". Jag diskuterar inte länge. Talar om hur landet ligger och kan upprepa någon gång. Går det inte fram säger jag nej och sen svarar jag inte så mycket mer. Just i utbrottet är det liksom ingen nytta med att förklara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0