Jag känner mig inte en dag äldre än vad jag är
Tycker att jag titt som tätt hör människor utbrista att de inte känner sig en dag äldre än 20, trots att det var tio, tjugo, trettio år sedan. Jag förstår inte hur det går till. Har de inte lärt sig något alls på tjugo år?
Vi är väl den ålder vi samlat ihop till i erfarenheter? Jag kan ju inte känna mig som " inte en dag över tjugo" när jag hunnit, utbilda mig i flera år, gått i och ur flera förhållanden, fått barn och följer deras utveckling, lärt känna nya fina och intressanta vänner, vuxit isär i andra relationer, köpt stödstrumpor och cykelhjälm, fått jobb, bytt jobb, fått nya erfarenheter från situationer som jag tidigare inte hade kommit i närheten av, hunnit med både kulturbyten och blöjbyten och flyttar och resor, sjukdomar och dödsfall, sjukdomar och friskförklaringar, livsstilsbyte, föräldramöte, husdjur och skadedjur, monster under sängen och riktiga monster därute i verkligheten.
Ska jag då ta på mig ungdomliga kläder och säga att jag känner mig så himla ung? Som inte en dag efter 20. Helt obegripligt! hur skulle det gå till? Att gå förbi allt fantastiskt, spännande, skrämmande, underbart som hänt, utan att något gjort intryck, varför skulle jag vilja det? För har man inte lärt sig något sedan man var tjugo så kan man säkert känna sig som då, men att lite skryta med det blir ganska pinsamt.
Utveckling ärväl det som gör resan intressant? Att man aldrig fastnar, stagnerar. Jag känner mig alltså inte som tjugo och hade jag gjort det kanske jag inte hade haft vett att hålla inne med det, så då hade jag väl berättat det.Jag känner mig int
Kommentarer
Postat av: Linnea
Nej jag känner mig inte heller som 20. Däremot känner jag mig som 80 vissa dagar när jag vaknar...
Trackback
