Vardagens vedermödor kliar och sticks

Hördden riktigt skituselt dålig reklamsnutt på radion igår. En vuxen man som sitter och låter som en grottmänniska  över bröstbilder på nätet. Tänk munnen full med spagetti som hänger ut överallt och en gubbe som flåsar "bröst, bröst, hohoho bröst bröst". Sedan kommer en kvinna (dotter trodde jag först, men det var nog partner) och frågar vad han gör. Då klickar han in sig på Laitis (skämmes pinsamma Laitis!!!) och börjar beställa hej vilt för att partnern inte ska misstänka att han satt och spagettidreglade över några bröst. När hon då säger något till slut, jag minns inte om det var "men nu måste vi åka" eller något sånt, så säger han "å öronproppar också".

 

 

Jag undrar hur det känns att vara man och dels bli framställd som en mindre begåvad fjortonåring, som liksom sitter och smygsurfar på bröst som han inte kan stå för och sedan har en mor-barn förhållande till sin partner och skaffar öronproppar när hon undrar vad han gör.

 

Gubben låter utvecklingsstörd. Är det kanske den typen av klientel som Laitis har? Då kan jag ju förstå hur reklamen var riktad, men var det till normalbegåvade män (för jag antar att man inte ville dra till sig någon kvinna till gubbaffären) så undrar jag hur dessa normalbegåvade män känner sig när de blir liknade vid en varelse så är så långt ifrån man och normalbegåvad som man kan komma!

 

Om det var mitt företag så skulle jag DÖ av skam när jag hörde reklamen som jag skulle ha missat att förhandslyssna på.