Gravskändning

Lilla och jag gick förbi en gravplats från tidigt 1800-tal, där det ligger ca 500 soldater begravda. Jag blev nyfiken och ville se vad som stod inristat på stora gravstenen. Lilla blev också nyfiken och tog ett skutt upp på stenen. Jag förklarade det olämpliga i att hoppa på en gravsten ("gör inte så, det här är någons grav") efter lite diskussion (väldigt lite respekt för gravar de har nuförtiden ungdomarna. Ska jag måsta hota med att det kommer spöken och förföljer oss!?!) hoppade han ner i alla fall. 
 
Jag hinner tänka att jag hoppas att ingen såg oss och att jag hoppas att vi nu inte väckt någon ond ande som vill ha kontakt med någon släkting och nu följer med oss hem. Lilla går fram till en av de små stenarna och frågar vad det står på den. "ingenting" svarar jag och vad det betydde för Lilla vet jag inte, för raskt arbetat SPOTTAR Lilla ljudligt och tydligt på stenen. Herregud!! Nu har vi lyckats skända hela gravplatsen, så mycket mer respektlöst kan det väl inte bli!? 
 
Vi (alltså jag) avlägsnade oss snabbt från brottsplatsen och gick till en lekpark i stället. Nu är ju jag lite orolig för vilka krafter vi satt igång på gravplatsen. 500 soldater som stridit för vår frihet och som vi spottar på.. Lilla är lite för djärv för min själsliga ro.
 
Borde jag tvinga dit Lilla att be om ursäkt? Vad gillar 500 soldater Från 1800-talet? Vi kanske får brygga lite mjöd och bjussa på. Eller så tar vi med en ask bamseplåster. Det har dom nog aldrig sett förr och plåster behövde de säkert när det begav sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0