Vardagens vedermödor kliar och sticks

Huvudet har varit fullt av sånt man inte kan skriva om, men som man väldigt gärna skulle vilja.  När det rör andra människor vill jag inte hänga ut någon. Därför blir jag lite tyst. Det finns sånt som man skulle vilja diskutera högt men som man inte kan säga för att det är så förbannat tragiskt för någon annan. Att stå och titta på liv som inte förvaltas på ett bra sätt, utan som bara raseras. Vuxna människor som inte får ordning på vad som är upp och ner. Outsägligt tragiskt och väldigt svårt att greppa. Att ha alla förutsättningar och hela livet i sin hand men inte lyckas ta hand om det utan totalt rasera allt. Sånt.

 

Men annars har jag mest i stället försökt ta tillvara på min egen vardag som jag inte vill kasta bort. Att andra visar på sämsta vägen gör att man själv får lite ny kraft att välja det som är bra. Så jag försöker fylla livet med barn, familj,vänner och husdjur och försöker hitta rätt dosering.