Dubbelliv?

Vissa människor tycker man ju att man känner hyfsat bra. Sina föräldrar till exempel. Inte så att vi delar allt, men jag tycker att jag har ganska bra koll på vad jag kan förvänta mig av dem.
 
 
 Några exempel exempel:
  • Jag vet vad de har i sitt kylskåp. Jag behöver nog inte ens titta in där för att kunna lista upp ganska exakt vad som finns. Detta beror inte enbart på att jag rotat mycket i deras kyl, om det nu var någon som trodde det. De är ganska förutsägbara. Milt uttryckt. Jag tror eventuellt att även deras yngsta barnbarn skulle kunna svara på frågan vad dessa två äter till frukost.För övrigt så äter man frukost. Punkt.

 

  • Jag vet ungefär vad de röstar på. Jag är nog mer säker på vad de röstade på än vad jag själv röstade på. Hur rimligt det är att man har så dålig koll på sin egen röstning, det är ett annat kapitel.

 

  • Jag vet vad de gör på sin fritid. En har ingen fritid, så det är ju enkelt. Den andra har just skaffat sig fritid, så där skulle det kunna dölja sig några nytillkomna aktiviteter i smyg (som att jobba?), men i övrigt tror jag att jag vet.

 

  • Jag vet hur de reagerar om man råkar nämna att man varit inne en hel solig vinterdag (de informerar chockat övriga familjemedlemmar. Förmodligen för en stunds debriefing "ja när jag fick veta det här stod jag i skidspåret och hade precis ringt upp för att bara höra hur läget var.....")

 

  • Sist men inte minst... Jag vet vad de har för musiksmak, typ. Det är körer och det är vackra psalmer i ny tappning, både klassiskt och modernt (psalmerna alltså), lite visor och lite rockvisor och så lite opera, jamen på ett ungefär så.
 
Så, där sitter jag i deras bil som jag lånat. En ny, fin bil som jag bara älskar (till min mans förskräckelse, för nu måste han leta ny bil. Han är lite "du ska inga andra bilar hava jämte vår"). Föga förvånande finns inte NRJ- radiokanalen som förvald på stereon. Eftersom jag är lite stressad varenda dag när jag sitter i bilen så lyckades jag inte ställa in den kanalen heller. Inte på två dagar. På den tredje dagen orkade jag bara inte med alla skitstationer längre (p1 funkar inte på morgonen) och satte igång en cd. Förväntade mig lite hederliga psalmer. Något bekant och vackert... Döm då om min förvåning när Ebba Grön- Staten och kapitalet skramlar igång!
 
Bekant ja, men från min egen tonårstid, inte från mina föräldrars skivsamlig!! Detta är som att hitta en påse sega råttor i mammas handväska eller att pappa skulle spendera hela sin semester åt att jobba på solbrännan, med en drink i handen, liggandes i en solstol på stranden.  Nu börjar jag förstås undra vad mer jag inte vet. Det kanske är Ebba Grön, spritfester och Mc Donalds, där jag trodde att det var Anne Sofie von Otter, skidåkning och antioxidanter. En ny livsstil i antågande? Eller så är det ett gammalt hederligt tecken på demens.  Att man inte minns vilken musik man brukar lyssna på. I så fall får jag nog se upp, för då kan det hända att jag blir anklagad för att helt enkelt ha stulit bilen. Eller så är det de som stulit min skiva och jag som blivit lite dement. Efter detta Staten och kapitalet- uppvaknandet så är allt möjligt!

 


Kommentarer
Postat av: Lagoma Linnea

Hahaha ja tänk att man får förvånas även av de man känner som bäst ;)

2014-10-26 @ 10:07:08
URL: http://lagomalinnea.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0