Hört från våningen under



Stora: Men vad gör du??!! Du kan ju inte bryta sönder skedarna!!!

Lilla: Men du sa ju att vi skulle det!

Stora: Ja men med tankekraft ja!!

Snuvad på konfekten



Högst upp: mina brickor
Längst ner: Lillas brickor

Det var ungefär här jag började ana oråd och när Lilla vid nästa gång började fnissa "jag tror att du får en tjuv" kände jag mig tämligen säker på min sak. Mycket riktigt. Alla banditer och svarta prickar hade hamnat nedanför Tanger.


Finns det hjärterum...

Det kanske är något jag missar, men när jag köper en förpackning med 18 små tabletter, så tänker jag mig att det kanske skulle rymmas fler än 3 st per karta. Dosen är två tabletter dessutom, så det blir inte bra det här. Nu blir det fel!






Plötsligt händer det

Konversation i min säng i morse:

Lilla (väldigt uppspelt): Titta, titta vad som finns i burken!!!!!

Stora öppnar lilla tennburken och hittar, inte en tand (ha!), utan en livs levande (jaja, så gott som) guldtia! Hejja tandfen! You go girl!! Övning ger färdighet.

Stora (imponerad?, förvånad): VA??!! HUR kunde du få en peng efter bara EN natt!?!? Jag har ibland fått vänta i flera veckor! En gång efter en vecka hade jag fått en guldtia på morgonen och sedan när jag kollade på eftermiddagen så hade jag fått en till.

Nu kära barn kommer det inte att hända, för den andra tandfen vet inte i vilken burk vi ska stoppa pengarna. Dessutom så har inte tandfen fått dåligt samvete nu när uppdraget utförs på rätt sätt och då blir det inga extragåvor. För övrigt fanns det bara en guldtia i hela huset och den letade tandfen reda på klockan 23:00 i går, så nu är det slut.

Smakar det så kostar det

Såhär i efterhand...Nej, det var inte värt det. En halv förpackning glutenfria rån, var inte värd 4,5 dagars migränanfall.

Alltså ja, jag erkänner, jag blir sjuk av socker. Så sjuk att jag är borta från jobbet och helt utslagen i flera dagar. Förbannat dyra rån, med nutellafyllning och karensdag.

Köpt kärlek

Jag är ålagd att fira alla hjärtans dag varje år.

Barnen blev djupt kränkta när jag för två år sedan hade bestämt att vi inte skulle fira detta spektakel. Det slutade med en tur till affären för att inhandla vaniljhjärtan och jag kom så undan med blotta förskräckelsen.
I år var jag ute i sista minuten och blev tvungen att lägga ut 179:- per nalle i ett desperat försök att få barnen att känna sig älskade och inte kränkta.

Nu ligger vi här, en övergiven nalle och jag och har migrän. Men nallen är tyst och ganska söt och funkar som sällskap åt en mamma som uppskattar tystnad.




Ny fas i livet

Någon har blivit så himla stor...

"Skynda dig att göra mat!! klockan är tio över och jag vill hinna käka innan hockeyn!!"

(hur fort får tiden gå?!)

medan somliga andra fortfarande är kvar i sin gamla fas..

"usch va äckligt! Jag gillar inte såna där vattendjur som ni äter!"

Barnkalas och migrän

En härlig kombination!

Lilla har gått ut hårt den här morgonen. Uppspelt till tusen så haglar frågorna om vilka presenter kompisarna har köpt, om man inte kan få eeeeeen liiiiiiten godis redan nu, hur länge det är kvar till kalaset, om inte kompisarna kan komma tidigare, om det inte kan komma någon släkting med present redan nu på morgonen, men bara en liiiiten present då?

Jag har alltså migrän och önskar att vi hade haft kalaset redan nu vid niotiden. Dels för att slippa tjatet, men också för att inte migränen ska öka i styrka.

Smaklig måltid

Jag gillar inte att laga mat, varken åt mig själv eller åt andra, varken festmat eller vardagstråkmat. Detta innebär i praktiken att barnens middag blir ok, medan min blir, ja hur jag nu ska uttrycka det...bristfällig? Dagens middag: Fil och solrosfrön. Två Atkins-barer. Slut på middag. Titt som tätt lovar jag mig själv att börja laga bättre mat till mig själv, men sedan gör jag inte det i alla fall. Fullt så illa som idag är det ganska sällan, men ändå.

Nöjeslystna poliser

Nöjd tjyv har just rånat banken på 10.000 och kommit undan med det. Poliskåren med Lilla i spetsen, var så upptagna med att åka runt, runt med spårvagnen och missade hela rånet.



Blir bara förbannat less

Jag pratar aldrig om tjocka-smala människor, bli tjock av mat, banta o.s.v när barnen hör på. Ett väldigt medvetet val. Men va fan hjälper det när andra bara vräker ur sig! Vissa kan man ju be hålla tyst, enkelt och utan komplikationer, men andra är svårare.
 
Jag har personer i min närhet som ständigt påpekar om någon gått upp i vikt, är tjock eller har varit superjätteduktig och gått ner i vikt och nu återfått människovärdet. Ständiga små kommentarer som gör det tydligt hur otroligt viktigt det är att inte vara tjock, för då är en människa inte duktig, fin, värdefull eller på något vis samma människa som innan den gick upp i vikt. Människor som går upp i vikt (eller Gud förbjude, alltid varit tjocka!) kan man prata skit om bara på grund av vikten. Förmodligen är personen lite sämre än alla andra, möjligtvis är det synd om personen men oftast får den helt enkelt skylla sig själv, eftersom personen (eller ursäkta;den tjocka) valt att vara sådär tjock och inte har KARAKTÄR. Detta finaste av allt och ack så sanna begreppet, karaktär. Tjusigt.
 
och jag vill bara skrika rakt ut att de kan ta sin jävla dynga och skita ut den någon annanstans. Inte där mina barn hör på. Inte där jag hör på heller. Tack så mycket. För i helvete (PMS).

Helgmys

Dagen startade 06.00 och 08.00 var frukosten ett minne blott och lilla hade hunnit äta upp sitt lördagsgodis tittandes på Svamp Bob.

Till fredagsmys blev det som det brukar. Först en skämstur till affären där jag plockar ihop en hel korg full med skit. Alla vill ha "fredagsmys" och ingen kan tänka sig att äta samma som någon annan. Så med en korg med tre olika chipspåsar, pärondryck (ej valbart) och tre godispåsar ( varav en var min från naturhyllan) fick jag stå och skämmas i kassan. Om min man äter upp det som är kvar innan nästa helg upprepas samma skämstur på fredag igen.

Nu väntar veckans städning samt rengöring av marsvinsburen.

Så, glad lördag på er!

I Lillas värld

Jag(för femtielfte gången, men testar nytt grepp):
Låt bli rören! om dom går av så blir det vattenskador i hela huset och då kan vi inte bo här.

Lilla (mycket engagerad):
Ja och jag kan ju också få vattenskador, för jag kan ju inte simma!


Alltid redo!

Alltid samma sak...

Köpte jag inte nyss tamponger?!? Hur kan det vara slut????

När ska jag lära mig att jag på något underligt sätt alltid lyckas förflytta alla tamponger till handväskan?!



Dagens fynd i lilla handväskan som rymmer plånbok och mobil. Och åtta tamponger.

Bra start på dagen

Fick så fina komplimanger i morse.
 
Barn 3,5 år: När jag blir stor ska jag också bli en NN (mitt namn) och äta ägg till frukost. Jag ska bli NN!
Först hade barnet också talat om att jag luktade så gott.

Husmodern goes konditor

Vad tror ni? Jag kanske kan starta en tårtverkstad. Alla vill nog ha ett av mina mästerverk på födelsedagen! Jag försökte och försökte och det blev värre och värre. Dekoration är nog inte riktigt min starkaste sida.

 

 

 


Felparkeringar och tena lady

http://krisernaviglomde.aftonbladet.se

Jag läser om "Kriserna vi glömde" på aftonbladet. Jag läser och förfäras och äcklas och berörs. Och sen gör jag ingenting.

Jag skänker inte pengar, jag bestämmer mig inte för att göra en insats och jag bara läser.
 
Jag läser och känner igen.

För hur är det egentligen här?
 
  • Där finns det inte ett ord för våldtäkt. Det gör det visserligen här, men det betyder inte mer än "ett samlag eller annan sexuell aktivitet där mannen inte förstår så mycket alls och misstar ett 'NEJ' för ett 'jamen självklart'". Våldtäkter och andra sexuella övergrepp bestraffas som om det gällde en felparkering. Fast det är väl inte så konstigt. Det är väl som att parkera snoppen någonstans där man inte får och helt enkelt skita i det för att det ändå är så låga böter. Parkering som parkering och parkeringsplatsen bryr man sig inte om så länge det inte blir några repor i lacken på bilen.
 
  • Där får kvinnor ingen hjälp med förlossningsskador. Här kan en barnmorska på MVC inte svara på vad det finns för hjälp att få och hur man behandlar inkontinens, ärrvävnad och andra förlossningsrelaterade skador. Kvinnor får gå runt inkontinenta och med smärtor, men det är ju normalt, eller hur?! Det finns ju inkontinensskydd, så då är det väl färdiggnällt.
Skänka pengar skulle jag kunna göra, men mitt helhjärtade engagemang kommer av sig.

Hänt i veckan

 
Veckans upptäckt:
 
När du tar med dig dina nykokta frukostägg i en kökshandduk i handväskan (för jag utgår från att alla gör så), se då till att lypsylen inte ligger bredvid. Den smälter.
 
 
Utdrag från veckans ordkunskap med Svamp Bob:
 
Fru Puff tycker att Svamp Bob är obildbar. Vad är det?
 
Vad är huskurer?
 
Vad är ett hak?
 
Vad är depression?
 
 
Veckans fundering:
 
Hur ska jag klara mig utan mina fantastiska kollegor? Både den gamla och de nyare... Vilka ska nu hålla reda på när jag ska ha mens eller när jag börjar och slutar på fredagar?!? Tänk om de nya är humorbefriade tråkmånsar...
 
Veckans insikt:
Jag tänker inte undervisa i sånt som jag inte vill. Inte nu och inte sen. Punkt. Så var det bestämt.
 
Jag har tagit rätt beslut om jobbet även om det ger lite separationsångest. Det känns rätt och att välja annorlunda var inte ett alternativ.
 
 
 
 
 
 
 
 

Munkavle?

Jag vet ju att jag inte är ensam om att dygnet runt ha någon låt (av varierande kvalitet) i huvudet. Detta innebär förstås också att jag går och nynnar/sjunger/gnolar på dessa sånger närsomhelst.

I ett par dagar har jag haft "vi sätter oss i ringen och tar varann i hand, vi är en massa syskon som tycker om varann..." En sång som jag alltid tyckt var lite märklig och väldigt lite sanningsenlig.

I eftermiddags var sången utbytt mot något nytt. Så himla skönt! Jag sitter och spelar spel med barnen och plötsligt hör jag mig själv sjunga "långt ner i mörka Afrika, vid floden chickadoa, där bodde det en negerkung som hette HoaHoa!". Vart kom den ifrån? Här sitter man helt lugnt i sitt eget kök och innan man vet ordet av har man börjat vräka ur sig olämpligheter. Jag skulle behöva någon sorts filter..

Om att inte bara bita sig själv i svansen, utan alla andra också

Varför säger man i förskolan/skolan att de muslimska barnen är allergiska mot gris? Säger man att vegetarianerna är allergiska också?

Det verkar så oerhört dumt! Nu är Stora med kompis större och gör sina egna tolkningar vid lunchbordet. "A får inte äta blod för sin pappa, har du hört det? Jättekonstigt! Men Y ÄR allergisk, det vet jag i alla fall..."

Varför inte säga som det är och inte göra en sån jäkla lögnbubbla av det hela?! Man äter olika, tycker olika och gör olika. Det ska inte behöva vara något att hymla med. Hur konstigt är det inte nu för Stora med kompisar som upptäcker att det har ljugits om varför N och A inte äter grisprodukter! Snacka om att göra något väldigt lite laddat väldigt, väldigt konstigt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0