Vardagens vedermödor kliar och sticks

Mamman i den här familjen har bestämt att detta är en aktiv semester. Detta innebär att det en gång om dagen, oftast mot övrigas vilja, görs en liten utflykt som innebär vandring eller promenad och har familjen tur så är det badning på slutet.

Igår skulle det bli promenad/vandring längs en fin stig, genom en trollskog, ner i en ravin och det hela skulle avslutas med bad på en mysig, enslig strand.

Vad som blev (25 grader i skuggan för övrigt):
- Vandring medelst hasning nedför en fuktig och halkig stig. Eller, det som anades vara en stig där under all växtlighet (höga ormbunkar, buskar, höga gröna växter, brännässlor).
- jordgetingbo som vi tack och lov inte klev i, trots att det låg mitt på stigen.
- Bromsar, myggor, flugor, knott, flygfän, surrandes runt huvudet, bitandes och stickandes.
- korkische familjen hade springskor i detta hav av nässlor och djur, stenar och ravel.
- vid den mysiga stranden möttes vi av en väldigt mysig strand med en omysig grön geggamoja i hela vattnet. Samt surrandet av blodtörstiga bromsar.
- snabbt beslut togs om att vi skulle vända och ta den andra stigen, den långa stigen, tillbaka. Vi ville inte riskera att reta jordgetingarna och det fanns exakt noll möjligheter att inte gå förbi boet.
- den långa stigen var lång. Den långa stigen hade många höga brännässlor i höjd med Lillas huvud.
- den galet vältränade och starka mamman fick bära Lilla på ryggen större delen av vägen UPP ur ravinen. Raviner är ganska djupa, för ytterligare information.
- fuktig djungelvärme, bromsar, ormar, nässlor, hål, halkiga stenar, springskor, skynda, skynda.
- jättetrevligt. Gud en sån trevlig utflykt!!!

Språngmarsch mot bilen. Stora somnade direkt. Vi styrde bilen mot en strand och badade och fikade. Samt kliade på alla våra bett.

Idag:

Har pappan fått ett ormbett?

Har haft migrän hela dagen och ska snart lägga Lilla. Så, som den pedagogiska mor jag är ville jag förbereda och sa att det snart är dags för honom att gå och lägga sig. Svaret kom snabbt, "Aldrig i livet! tänk inte ens tanken!". Så jag gick och la mig i sängen själv igen och väntar på att återfå lite mer styrka innan jag ger mig in i läggningsfajten igen.

Jag har alltså migrän, Stora vaknade i natt med 39 graders feber och pappan var rejält bakfull sedan gårdagens "utevistelse". Det är alltså Lilla som hållit igång för oss alla idag. Inte som jag hade planerat dagen precis, men jag hoppas på att inte bli liggandes en hel vecka den här gången.

"ALLT!!!!! Det där är ju mina fina saker som jag gjort! Du hade väl inte tänkt slänga nåt!?!"

Mjaaa, jag vet inte riktigt...hade jag tänkt slänga nåt?

 

Sitter och lyssnar på en diskussion om kvinnofällor, som mina grannar och deras vänner har. Lite intressant faktiskt och jag får låta bli att lägga mig i eftersom jag inte är inbjuden. Jag sitter på andra sidan spaljén och får nöja mig med att lyssna. Tror att de har kaffe också. Vore inte dumt.

Hörde det dummaste jag hört på länge idag. En pojke och hans mamma är på Kappahl. Pojken vill ha ett lypsyl. Mamman vill inte köpa något lypsyl. Eller så ville hon det egentligen men råkade ha ett barn av fel kön, för hennes svar till pojken blev att det fick han inte för "du är en pojke, så du behöver inget lypsyl".

Nu har jag tre barn här som vill titta på marsvinens bajskorvar, så jag får väl följa med och peka ut skiten.

Vi har varit på Storas match. Fint väder och trevliga föräldrar, som alltid. Vinst blev det också. Morgonen började dock med att jag fick stränga order om att inte "hålla på å skrika så att det hörs över hela planen". När jag försökte säga att jag ju bara hejar på, så fick jag höra att det får jag minsann göra tyst för mig själv. Försvarade mig med att jag ju nästan aldrig (jaja, hur noga kan det vara med frekvensen!?) ropar åt Stora själv, utan åt hela laget. Fick till svar att jag ska vara tyst för att jag "kan ju inte ens reglerna"! I vilket fall som helst så fick jag så snällt komma över åthutningen och tyst åka iväg.

Jag var tyst. Jätteduktig. Den som inte var tyst var Lilla. Sura, gnälliga Lilla. Det gräts, snorades och tiggdes fika. "Jag kan inte leva längre om jag inte får en kaaaaaka...Ja är så utsvulten att jag dööööör!!" Vrålades över hela planen. Himla roligt alltihop... (Ska fråga när Stora kommer hem om det inte är bättre att jag kommer själv och ropar litegrann bara.)

Jag köpte EN kaka till gnällspiken och tog sedan risken att mitt barn skulle dö av svält under den tid som återstod av matchen. Världens dummaste mamma. Nåväl som jag sa till Lilla så tyckte jag inte att han var så snäll heller, så nu är vi nog kvitt.

Eftermiddagen bjuder på kalas på Lekland och inför detta spektakel blev jag väckt 05:30 i morse. Man vill ju inte missa kalaset.